Dottern gästar bloggen med musikvideo

Lovade mer musik i bloggen under decembermånad, och förstås ska jag hålla det jag lovar. Nu är det nämligen så att min dotter gästar bloggen med en fransk julmarsch som vi bandat in i vår hemstudio. 

Tre fjärdedelar av familjen har varit engagerade i detta projekt, som visade sig vara en rolig grej både för oss stora som för den lite mindre. 

Så kika in och lyssna då min duktiga åtta-åring sprider lite julstämning i det regniga och ruskiga vädret. 

Dansa segerdans

  
Nu får jag snart göra min segerdans på riktigt (som jag redan i misstag började på förra veckan, dvs på tok för tidigt) för nu är det bara två ljusbehandlingar kvar! På ren svenska betyder det endast två tidiga mornar kvar! Halleluja

Det har verkligen varit tröga mornar, med väckning klockan 5.30 tre dagar i veckan. Jag kommer inte i tid i säng på kvällen, det är väl det största problemet. Det andra är väl att jag inte är morgonpigg. Har aldrig varit det. Visserligen har jag inte ro att sova bort hela dagen heller, att vakna kl 10 en ledig morgon känns nästan som en katastrof. Halva dagen är ju förbi då, känns set som. (Jaja, ni ungdomar som läser, jag är en gammal tant). Vid 8-9 är lagom om jag själv får välja. Och det är S T O R skillnad mellan 5.30 och 8. Sådesså. 

Igår var jag till allergiskötaren och fick lite tips och råd om hurdana krämer och produktet jag kunde använda. Hade tid kl 14.30 och var där i god tid – tur nog – för jag snurrade i över 20 mi uter runt parkeringen för att leta reda på en parkeringsplats. Det var fullt överallt! 14.17 hittade jag äntligen en ledig plats, och jag fick parkerat. Då jag kom ut igen ca 15.15 hade bilarna glesnat märkbart. Förstås. 

Oberoende, tillbaka till allergiskötarbesöket.  Det pratades också om hurdana produkter jag kommer i kontakt med på jobbet, och vad jag kunde göra för att undvika viss hudkontakt med olika ämnen. 

Det pratades om allergiteset jag ska på i februari. På en vecka (5 dagar) får jag inte duscha. Hur ska det gå till? 

Jag måste också undvika under denna tid onödig rörelse och jag får inte bli svettig. Detta är något jag ska diskutera med läkaren vidare om. 

Men oberoende – woop woop för att jag enbart har två ljusbehandlingar kvar! Ska bli skönt att få normal vardag igen!

Lite tips!

Som jag lovade  igår så kommer det att bli en hel del musik denna månad på bloggen. Faktum är att jag från början tänkte göra en bloggjulkalender, men på grund av tidsbrist får det istället bli mer sporadiskt än jag från början hade tänkt mig. 

Men! Detta betyder att ni ska hålla ögonen öppna, för fler videon är på kommande – I promise you! Och det är inte enbart jag som figurerar i kommande video, har med mig åtminstone en partner in crime, så stay tuned!

Tills att nästa video dyker upp, kan jag passa på att påminna oss julmusik-lovers om att julradion nu varit igång några dagar. Bara att kolla på julradion.fi frekvensen i ditt område, eller varför inte lyssna nätet. 

Och till er som inte är så förtjusta i julmusik (och ni som är det också, förstås) kan jag tipsa om min bror Robin Pahlman, som för tillfället filar på en ny skiva. I väntan på den så är här en av hans tidigare single  Waves. Hans musik hittas bl.a. På Spotify. 

Ett försök till att vlogga

Nu är december här, vilket för mig betyder julmånad. Och med julen kommer också musiken, kanske till och med lite mer än normalt.

Musik ska det också bli mer av på bloggen, är det tänkt, i olika form. Så det är väl bara att köra igång då. Här kommer mina två videon jag nyss har fixat ihop. Är totalt nybörjare, så har mycket att lära mig. Hoppas ni gillar dem ändå – även om jag ser rätt så sliten ut en måndag kväll, utan smink eller hårprodukter, haha, sorry för det.😀

Jag råder er att ta på er ett par hörlurar för att få bästa ljudet, och så är det bara att följa med vad vårt band gjort en helt vanligt måndagkväll.

Stort tack till alla i Cold Case som ställde upp på mina tokigheter igen.😉

Lillajulen som fick ett mörkt och dystert slut

Jag funderade länge om jag skulle skriva något om detta eller helt enkelt låta bli, men känner att jag ändå måste få skriva några rader om denna tragiska händelse jag fick uppleva på håll igår. 

Det är inte ofta vi går ut, sambon och jag. Men igår gick vi ut med några vänner för att fira lillajul, medan barnen i sin tur fick ha egentid hos mommo.

Ute på nattklubben var det en hel del folk, och vi köade vid baren med en väninna, då jag känner en duns i ryggen. Vi upptäcker att det är några karlar som uppenbarligen har något otalt.

Vi får våra drinkar och går till en lite lugnare del av nattklubben, lägger på lite musik i jukeboxen och sätter oss i ett bord med fönsterplats. Där ser vi att slagsmålet tydligen förflyttats utomhus, och hör sedan en duns i fönstret. En som tydligen åkt in i fönstret med huvudet före.

Vi följde lite sporadiskt med vad som hände ute på gatan mellan våra diskussioner vi förde. Vi såg upprörda människor, en kvinna som försökte prata med en man som tydligt var arg. Det var så mycket folk ute så man kunde inte uppfatta vad som egentligen var på gång.

Steg upp från bordet en stund, och då jag väl kom tillbaka upptäckte vi att det nu kommit en ambulans samt polisbil på plats. Min spontana reaktion var att någon säkert plåstras lite om, och att situationen var under kontroll i detta skede.

Vi förflyttar oss till dansgolvet och dansar resten av kvällen, och då det blir stängningsdags går vi ut. Till vår förvåning får vi se att ambulansen fortfarande är kvar, över en timme senare, och att ytterligare två polisbilar uppenbarat sig. Vi förstår att det nu är något allvarligt på gång.

Vi får sedan syn på det vita lakanet. Och vi ser att en människa är täckt med det. Någon har inte klarat sig. 

Denna stämning och känsla var ofattbar. Poliser som går runt och frågar folk om information. Alla polisbilar och det där lakanet. Jag kan fortfarande se det på näthinnan.

Efter en dylik situation får man igen ett slag i magen och en påminnelse om hur skört livet är. Man är ute och festar och har roligt och så slutar hela kvällen i en mörk tragedi.

Enligt media har det varit frågan om flera människors inblandning, dvs ett större slagsmål. Ena parten finländare, andra parten utlänningar. Påpekas bör att det inte var fråga om aylsökande. Även om det känns dumt att man måste poängtera det överhuvudtaget. Men jag är trött på allt svartmålande av asylsökande, så därför detta klargörande.

Hela situationen kändes som på film. Overklighet. Att detta händer i vår lilla stad, och jag befann mig så nära något så fruktansvärt. Det är bara så tragiskt, och så synd. Så onödigt.

Hoppas rättvisan vinner. 

Edit kl 21.24: vill ännu påpeka att personerna som var inblandade i bråket alla är okända för mig, dvs inga bekanta som varit delaktiga.

Bilden har inget med händelsen att göra. Den är från Alla Helgonsdagen för något år sedan. 

Influensavaccin?

  
Jag har aldrig tagit influensavaccin. Har tyckt att jag inte behöver, eftersom ingen av oss är i riskgruppen och för att influensa inte funnits någonsin i vår familj. Ja, eller till förra vintern då. 

Sällan har jag feber, (läs:aldrig) och har jag så räcker det med 37 grader för att få mig däckad. Ifjol fick jag däremot en släng av virus eller influensa, där hela jag värkte och hade över 39 graders temp. Jag klarade knappt av att ta mig ur sängen, och dessutom var barnen också sjuka, så det var ett rent helvete att ta sig igenom dagen. 

Barnen blev bättre och de tog hand om mig istället för vice versa. Jag var sjuk i två veckor, för även om febern sjönk, var jag så svag att jag inte kunde vara upprätt utan att det snurrad i huvudet. Det var hemskt. 

Efter den här upplevelsen har jag börjat tänka om vad gäller influensavaccin. För detta vill jag inte ha igen. 

På mitt jobb har jag möjlighet att få vaccinet då jag jobbar med åldringar, och i år har jag faktiskt för första gången tänkt ta det. Faktum är att jag redan idag var på väg att vaccinera mig, men det föll på att min hud var röd och hettade efter min ljusbehandling, så sjukskötaren vågade inte ge vaccinet åt mig. Så nu är det nytt försök på tisdag. 

Hur är det med er, har ni för vana att ta influensavaccinet? Vilka tankar har ni om det?

Snabbkaffe

 

Jag är den enda i vårt hus som dricker kaffe, eftersom min sambo enbart dricker té. Han tycker inte om kaffesmaken överhuvudtaget. Då man är den enda kaffedrickaren i huset, känns det ibland lite onödigt att koka en så liten mängd i kaffekokaren. Oftast kokar jag ändå fyra koppar, men sällan hinner jag dricka allting, speciellt inte på morgonen då jag annars har bråttom. 

Förra veckan var jag på ett ställe där jag blev bjuden på néscafé snabbkaffe. Och jag blev förvånad hur gott det var med lite grädde i. (Grädde har jag använt en längre tid redan i kaffe iom LCHF, så det i sig var inget nytt.)

Efter den upplevelsen tänkte jag på skoj köpa hem lite snabbkaffe också, för att se om det kunde snabba på mitt kaffedrickande (eller kokande) speciellt om morgonen. Tanken var också att mindre kaffe skulle sköljas ner i slaskhinken. 

Det visade sig att det i affären var rena snabbkaffedjungeln, det fanns så många olika sorter att välja mellan. Jag tog nästan till den taktiken att jag stängde ögonen och tog den första bästa jag pekade på. 

Exakt den som jag smakat på tidigare hittade jag inte, men hem fick jag med mig en relativt billig variant, och till min förvåning var den dessutom riktigt  god!

Idag konstaterar jag att jag inte använt min riktiga kaffekokare på snart två veckor. Snabbkaffet funkar så bra, att jag inte förmått mig att brygga helt enkelt. 

Så tips för dig som är ensam om att dricka kaffe hemma ; testa snabbkaffe! Mycket godare än jag hade anat! Och så som namnet säger; det är snabbt!

Och nej, detta är inget sponsorerat inlägg, enbart mina genuina åsikter och tips till er ❤️ 

9 timmars nattsömn

Igår kväll åkte sambon på sin sedvanliga arbetsresa till Sverige, som han gör flera gånger i året. 

Detta betydde ju att jag blev ensam hemma med barnen. Idag morgon hade jag igen min ljusbehandling inbokad kl 7.15, vilket ju medförde små trubbel på vägen då sambon är bortrest. Hur gör jag med barnen på morgonen? Vem för sonen till förskolan? Jag måste starta ca 6.15 hemifrån, vilket ju är för tidigt med tanke på förskolan. 

Min väninna ställde snällt upp som tur. Barnen fick åka dit klockan 6 på morgonen, käkade frukost och hon såg till att de tryggt kom till skola och förskola. Vad skulle man göra utan vänner?

Som sagt, vi hade nästan olagligt tidig väckning idag morgon med barnen, kl 5.30 men det gick helt ok, för igår gjorde jag något som knappt händer en gång i året – jag gick och lade mig tillika med barnen och var i drömmens värld redan kl 20.30. Haha, att det ens kunde vara möjligt för mig att sova en 9-timmars natt! Men tydligen behövligt. 

Och  nu sussar det två små i skrivande stund intill mig i min säng – det var tydligen tungt att stiga upp så tidigt. 

Det är förresten riktigt busväder idag. Storm och regn. Så jag måste drömma mig till varmare breddgrader, närmare bestäm Spanien, som vi var till för två somrar sedan. 

  

Jag fick en kärleksbomb!

Läste tidigare om att man vid Sevendays monter på Galan 2015 fick ge en kärleksbomb åt någon partner in crime inom bloggvärlden i form av ett beundrarbrev. 

Och jag fick en av snälla Pernilla! Tusen tack, jag blev så glad!

Kolla in här för att se vilka andra också fick en kärleksbomb. Superrolig idé!

 Mer kärlek åt folket!