Geocaching

Hela veckoslutet har vi haft gäster och program. Vi avslutade med lite geocaching med familjen ett stenkast från vårt hus, uppe på Finby klint. Där finns utsiktstornet där lottorna under kriget höll utkik efter stridsplan. Barnen tycker alltid det är lika spännande att traska dit upp, och igår blev det lite extra då vi dessutom letade efter geocacher. 

Denna skatt var lite klurig att hitta, så det blev en liten spårning innan Tinja sist och slutligen hittade den. Det var ett tag sedan vi geocachade sist, och det var lika roligt som tidigare. 

Efter att vi hittat vår skatt blev det dags för lite kvällsmålspicknick som vi hade med oss. 

  

Denna gång hade jag inte min kamera med. Istället nöjde jag mig med min ipad där jag också har geocaching applikationen vi använder oss av då vi geocachar.  

  

Picknick vid tornväggen. 

  

Mathéo ville fota den fina utsikten. Denna bild är tagen av honom, med lite sned horisont. 

   

Tinja ville också fota, och hon valde skogen som motiv. 

  

Det var så somrigt och fint igår kväll, solen sken och vi njöt. Prästkragarna blommade så vackert där uppe. 

  
   
 

  
Bilden ovan är tagen av Tinja. 

 

Några sista foton vid husruinen som finns uppe på kullen, innan det sedan var dags att bege sig hemåt. 

  

Om du inte än provat på geocaching så gör det! Med applikationen (t.ex i telefonen eller ipaden) kan man var som helst kolla de närmaste gömmorna, såväl i städer som ute på landet, och förstås också utomlands.  Våra barn gillar detta jättemycket, och det gör även vi vuxna. Ett roligt sätt att röra på sig, lära känna nya ställen samt dess historia, och att få kvalitetstid med sambon, vännen eller familjen. 

What Does The Fox Say?

Under detta veckoslut har jag bland annat varit hundvakt åt min mammas hundar, medan hon själv är ute och reser i vida världen. Förstås hade jag kameran med mig då hundarna Ringo och Mango och jag styrde våra steg mot skogen. 

Med mig i fickan hade jag lite hundgodis, just in case, ifall jag var tvungen att lura hundarna till mig av någon orsak. Detta var Mr Ringo väl medveten om, och glömde därmed bort att springa och vara vild och fri ute i skogen. Där stod han, likt en staty, och funderade över när följande bjudning skulle ta plats.  

 Har du kex, eller? 

Nåväl, jag fick hundarna att springa och röra på sig, och då vi kommit en bit in i skogen fick jag syn på en hjort. Den hade också lagt märke till oss och satte benen på ryggen. Det enda jag hann se var den vita bakändan som sprang djupare in i skogen, så fick dessvärre ingen bild på den. 

Då vi gått halva av vår skogspromenad tog vi en liten sittpaus. Fåglarna sjöng så det nästan ekade i skogen, och det var jätteskönt väder. Plötsligt hörde jag en kvist som knakade. Tänkte först att det var hjorten som kom tillbaka. Men istället fick jag syn på en lurvig kompis, dvs Mr Fox! Den märkte inte oss, så jag hann ta några bilder. Antagligen var det kameraljudet som fick dess uppmärksamhet, för plötsligt lyfte den huvudet förvånat upp, och blev och stirrade på oss en god stund. 

  
What does the fox say? Den här foxen sa nog ingenting. Hade däremot stirrningstävling med oss.   

Väntade att hundarna skulle reagera på något vis, men nehej. Dessa två vakt/jakthundar satt i all sköns ro och stirrade tillbaka. Eller kanske njöt av solen, vad vet jag. Ja och Ringo stirrade förstås på mig och min godisficka. 

  
Efter skogspromenaden gick vi ännu ner till vår strand. Nu kan man nog inte längre säga att våren är på kommande. Den är här NU.  

  

Mango vågade till och med att (nästan) ta sig ett dopp. Efteråt torkade hon sig på mina kläder, förstås. Ringo som annars inte brukar simma, vadade också en bit och drack av det saltiga vattnet. 

  
Ja och titta, gullvivorna blommar! 

  
  
Vinbärsbuskarna slår just precis ut, och det har börjat växa gräs på jordkällartaket. Denna tid är så härlig, tycker jag!

Hur långt har våren kommit hos Dig?


Ute på landet

Det är alltid så skönt att vara ute på landet. Igår då vi besökte stugan för att inspektera vår lilla naturkatastrof (läs här) passade vi även på att njuta av vad naturen hade att erbjuda. Oftast brukar vi stöta på någon typ av djur då vi är där, och så även nu. Och jag hade passligt kameran med till hands. 

  

I stranden fick vi se då småfiskarna lekte i vattnet. 

  

Ovanför oss fick vi se två hägrar cirkla runt en stund. De flög så långt ifrån varandra så fick dem tyvärr inte med på samma bild. 

  

En bofink sjöng så vackert för oss på en gren bredvid vår stugknut. 

 

Myrstacken var full av liv och rörelse – nu är det vår!

  

Och slutligen fick vi ta del av den sk ekorr-linjen (oravalinja) som min mamma kallar det. Ekorrarna har som vana att balansera sig över Fram och tillbaka på elledningen. Denna bild är tagen genom köksfönstret.  

 

Observationer i naturen

efter att ha varit på landet i dagarna tre, fick man ta del av vad naturen har att bjuda på. Inga större exotiska djur denna gång, men nog en och annan mindre figur.

  

  

Svanarna är helt tydligt på gång. På väg mot svärföräldrarna såg vi en massa svanar som mellanlandat. Flest såg vi på en åker, där säkert ett 20-30tal tagit sig en paus. Tyvärr var dessa ovan så långt borta att jag inte fick bättre bilder, trots att jag använde mitt längre objektiv. 

  

Ännu var det is på alla insjöar, endast vaken för svärmors vinterbad stod öppen. 

  

Några hackspettar huserade också vid fågelbrädet. Denna bild är tagen genom köksfönstret. 

  

Domherrar har jag inte sett på länge! Undrar om vi i södra Finland har för milda vintrar eller varför de inte syns till längre. Men nu var vi ju lite högre upp i landet, och där tycks de synas lite oftare. Senast idag fick fågelbrädet besök av Herr och Fru Domherre. 

  

  

Känner att våren är på antågande. Ännu saknar jag lite grönt i naturen, allting känns ganska grått och färglöst för tillfället. Spciellt om solen lyser med sin frånvaro. Men snart börjar nog mössöronen spricka upp!

Fotografering i naturen

Jag har nu flera dagar under sportlovet gått i skogen i hopp om att få några bilder på rådjur eller dylikt. Hittills har det inte lyckats så bra för mig, dels för att jag några gånger haft mina inte så tysta barn med mig, och dels för att jag helt enkelt varit på fel plats på fel tidpunkt.

nakkeförweb

En spillkråka har hållit konsert för oss varje gång vi promenerat ute i skogen. Tror bestämt den har lite vårkänslor redan.

bocken

Rumpan på en bocke fick jag på bild i alla fall. Jag var ganska långt ifrån den, och den var förstås snabb, så detta är tyvärr den bästa bilden jag fick.

Skogen vi vandrat i är precis bredvid min mammas hus. Där brukar oftast röra sig en klunga med tre rådjur tillsammans, och de brukar min mamma ofta stöta på.
Igår gick vi också i skogen, barnen, min mamma, hennes två hundar, min sambo och jag. Och förstås var det endast jag, som var den enda med kamera, som inte såg ett enda litet rådjur eller hjort. Suck och stön. 😉

Än ger jag dock inte upp.

Fotografering i sol och storm

Det var tidig väckning idag för att vara söndag morgon. Kan inte ens skylla på barnen, för jag vaknade själv redan kl 7. Då klockan blev 10 tyckte jag det var dags att göra något. Så vi gick ut och tog lite frisk luft med Mathéo.

spårisnönVi tog en tur till skogen igen för att se om vi skulle få syn på gårdagens nötkråka. (Har nu fått bekräftat att det var en sådan!). Några djur eller fåglar såg vi inte denna gång, men däremot fanns det spår i snön. Både gamla och nya.
Det var jätteblåsigt idag, men som tur började solen skina efter en stund. Uppe i skogen var det dessutom lite lä, så blåsten störde inte märkbart.
MatheoÅker1Efter skogspromenaden tyckte Mathéo att det var dags att åka några varv i pulkabacken. Det var så halt idag att pulkan snällt fick vänta medan peffisen / stjärtlappen fick göra sitt. I pulkabacken däremot fanns inget skydd mot stormen, och vinden kändes jättekall! Solen värmde ändå lite, som tur.
matheoåkerkollage
Tappaskon
Till slut fick lillkillen kallt, trots spring upp för backen, så vi insåg att det var dags att gå in för att äta lunch.
Matheofunderar
Med risk att låta tjatig, men kan helt enkelt inte sluta vara glad och njuta fullt av att få vara ute igen efter förkylningen! Sol, kamera och gott sällskap – dessa ting uppskattar man verkligen.

Naturupplevelser

Efter att jag i nästan två veckor enbart varit inomhus p.g.a förkylning, skrek varenda del i min kropp idag att den behöver komma ut i friska luften. Så sonen och jag tog en liten skogspromenad.
skogsprommiscollage

Vi har en liten skogsplätt ovanför vårt hus, så även om vi bor relativt centralt kan man lätt ta sig en liten skogspromenad utan desto större ansträngningar. För barnen har det alltid varit intressant att gå i ”vår” lilla skog, eftersom även djuren verkar trivas där. Många gånger har vi haft besök av rådjur som irrat sig ner från skogen till vår gård. Ibland för att äta äpplen, ibland för att bara passera gården för att komma till följande skog.

På vintern är det alltid lite intressantare att traska omkring där, speciellt om det finns snö så man kan leta efter spår.
Idag hittade vi spår av rådjur, och något som såg ut som spår av en hund. Tassmärket var ganska stort, och spår av klor var också väldigt synliga. Visst kan fantasin sätta sprätt och man kan fantisera om att det gått en varg där, men sannolikheten är så liten att man hellre nöjer sig med en lite mindre spännande förklaring.

Jag har många gånger i smyg önskat att vi ska stöta på några rådjur då vi promenerar där, speciellt då jag har kameran med mig. Men har lika många gånger insett att det är så gott som omöjlig sak att få uppleva då man har barn med som inte alla gånger kommer ihåg att vara tysta.

Idag fick jag dock komma lite närmare min önskan. Det var alltså sonen och jag som på tumis gick på en promenad, då dottern idag vaknade med halsont och feber, och far i huset också ligger i feber.

Vi hade redan en stund promenerat i skogen med sonen, då jag plötsligt fick se skymten av 3-4 rådjur, som sprang en bit nedanför oss. De hade redan hunnit en god bit bort, så tyvärr fick jag inga bilder på dem.  Däremot råkade det finnas färsk spillning just där vi stod, vilket betyder att de just innan hade varit där.

Spillning

Vi började sakta mak gå åt de hållet de sprang åt, och då fick jag plötsligt höra ett fågelläte jag inte var bekant med. Här är det säkert bra att nämna att jag inte är någon fågelbongare alls, och att de flesta läten är obekanta för mig. Bara för att klargöra.
Försökte lokalisera varifrån ljudet kom, och där uppe ovanför oss, på en gren, satt en brun och vitspräcklig fågel, vars läte var av gnällande sort. Svor för mig själv att mitt andra objektiv blivit hemma, och insåg att jag inte får ordentliga bilder om inte jag kommer lite närmare. Då får jag syn på en katt, som också har fågeln i fokus, och som tydligt är på jakt efter fågelstek. Den hoppade upp i trädet och kom ganska nära fågeln, men sedan tog fågeln till flykt.
Nötkråka

Detta visade sig vara bättre för mig, eftersom jag på detta vis fick bättre bilder av den. Det var en evig konsert av denna fågel, som jag tror är en nötkråka, och några skator. De var tydligen oense om saker och ting. Den spräckliga fågeln hade tydligen olika läten, för då den ”käftades” med skatorna lät den mer som en kråka eller trast. Nu kära läsare får ni mer än gärna rätta mig om jag är på fel fågel, och även angående dess läten. För jag gissar bara.


Catintree
Katten smög omkring runt detta scenario, med hopp om att ännu få sig en munsbit. Men så blev inte fallet, katten tröttnade och gav sig iväg, och min son tröttnade också. Så efter en stund inser jag att denna naturupplevelse är förbi för denna gång.

Men jag är tacksam att jag kommit ett steg närmare min önskan, och dessutom att detta händer i en liten pytte skogsplätt just ovanför vårt hus.

Sköna Söndag

Vi var på promenad i vår lilla favoritskog ovanför vårt hus med familjen idag. Vilket härligt väder att strosa omkring och titta och förundras över olika djurspår i snön. Till och med solen kikade fram.

IMG_2011-2

IMG_2068

IMG_2079

IMG_2060-2

IMG_2065Syrenen är lite virrig, den tror helt klart att det är vår.Syrenen på vår gård är tydligen lite virrig med sina grenar fulla i knopp i januari.

Bambi på hal is

Julen firade vi alltså med min sambos familj, i ett parhus i Birkaland, där sambons föräldrar och syster med familj bor. Min sambo har tre syskon, och alla var detta år samlade för att fira jul tillsammans.

Nedanför deras hus sträcker sig insjön Kukkia, där faktiskt isen hade lagt sig likt ett tjockt täcke. 10 cm tjock var den, vilket kan kännas otänkbart för en sådan som jag från Egentliga Finland, där det knappt var en snöflinga så långt ögat kunde nå ännu för bara några dagar sedan.

Så då sambons bröder började tala om att de skulle ta barnen på isen flr att skrinna var min första tanke : Är ni helt från vettet?!

Men, fick sedan lugna mig då alla övertygade mig om att det nog är helt säkert. Vid 14cm bär isen en bil, fick jag lära mig.

I dagarna två fick barnen därmed skrinna. Ja, eller dottern då. Sonen nöjde sig med att röra sig runt med sina trygga vinterkängor istället för skrinnskor.
Vilken glädje det var på isen! Jag följde sonens fotspår och avstod från skrinnandet, fotade däremot desto mer.
Nedan några bilder från gårdagens skrinning.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/106/33116138/files/2014/12/img_2161.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/106/33116138/files/2014/12/img_2155.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/106/33116138/files/2014/12/img_2157.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/106/33116138/files/2014/12/img_2158.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/106/33116138/files/2014/12/img_2156.jpg

Barnens tvillingkusiner skulle också prova på skrinning för första gången. Det visade sig inte vara det lättaste. De var så söta då de slirade omkring där.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/106/33116138/files/2014/12/img_2159.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/106/33116138/files/2014/12/img_2160.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/106/33116138/files/2014/12/img_2162.jpg