Ugnslax och Chokladpannacotta (LCHF)

Det har varit farsdag hela dagen på bloggen, och fortsätter ännu i samma tema.

Gjorde en farsdagslunch/middag åt familjen idag. Gjorde för ovanlighetens skull fisk, vilket jag annars gör ganska sällan hemma.

farsdagsljus
Farsdagsljuset lyser så fint.

Dottern var igen en gång en ivrig liten hjälpkock. Hon tömde diskmaskinen, skalade potatis och gjorde salladen. Till slut dukade hon ännu bordet. Det är ljuvligt att hon är så intresserad av hushållssysslor och matlagning.

farsdagslunch1

Det blev alltså ugnslax i gräddsås, med blomkålsmos och grönsallad till farsdagsmiddag idag. Barnen åt också kokt potatis till.
Ugnslaxen lade jag i en form, och saltade den med mitt egengjorda ört-havssalt. Stekte laxen i ugn en stund, innan jag sedan hällde på grädde, purjo och citronsaft.

Den kokta blomkålen mixade jag med smör och en skvätt grädde, och saltade till passlig smak.
Det blev en riktigt god middag, om jag själv får säga. Speciellt då jag så sällan gör fisk.

Efter att värsta matkoman lagt sig en stund, var det dags för efterrätten jag gjort tidigare på dagen. Hittade igår kväll ett recept på LCHF chokladpannacotta som jag tänkte testa.

LCHF chokladpannacotta
LCHF chokladpannacotta

Receptet hittade jag på 56kilo.se, närmare sagt här.

Detta var en helt god, men mycket mäktig dessert. Det blev fyra glas av en sats, och portionen var mer än nog per person. Pannacottan blev ganska tjock, så man kunde kanske prova med att lägga ett gelatinbland istället för två nästa gång.

Pannacottan dekorerade jag med spritsad grädde, några blåbär samt hallon.

Juryn var lite delad denna gång; sonen gillade inte alls, medan resten av familjen gillade. Dottern blev så mätt, så även om hon tyckte om den orkade hon inte med hela.

Men absolut värd att pröva på!

Chokladdessert LCHF-style

Alltså jag tror jag dog och kom upp i himlen efter gårdagens chokladdessert. Krämig kladdkaka, eller som kanske mer är lik en chokladpudding. Men ni hör det själva, choklad + dessert kan helt enkelt inte gå fel.

Efter att vi lyxat till fredagen med tacopaj tyckte jag att vi kunde fortsätta i samma stil, och köra med en efterrätt också. Det är egentligen väldigt sällan jag gör efterrätter eller bakar något sött, det blir bara inte av. Kanske jag får min beskärda del på jobbet, där jag gör mat 1-2 ggr i veckan, och förstås alla middagar hemma. Vad vet jag.

Körde på med mitt googlande igen, och plötsligt dök det upp en dessert som många prisat till skyarna. Den såg relativt enkel ut att göra också, vilket passar mig, eftersom jag är lite för lat att lägga massvis med tid på matlagning.

Chokladdessert1

Och visst, jag förstår att folk prisar detta recept. För det smakade  a m a z i n g . Igen hade jag förstås hela juryn, bestående av 3 familjemedlemmar,  som gav hiss eller diss till denna efterrätt, och juryn var enig: Denna dessert måste vi göra igen!

Receptet hittade jag på chewpakka.se, för att komma till det klicka här.

Jag använde mig av Fazers dessertchoklad (ögon) som var 70 %, och som sötningsmedel karppisokeri. Fyra portioner blev det av receptet.

LCHF-Tacopaj

Igår hade jag lust att lyxa till kvällen lite bara för att det var fredag. Kände att jag ville prova på något nytt i matväg, för lätt blir det att man bara stampar på ställe och äter samma, eller åtminstone liknande, dag ut och dag in.

Började googla och hittade sedan ett recept på en tacopaj på 56kilo.se. Receptet hittar ni här. Tacopaj passar bra till en fredagkväll tycker jag, så körde snabbt till mataffären och handlade ingredienserna.

Tacopaj1
Dottern var ivrigt med och hjälpte med matlagningen; hon knäckte ägg, skar tomat, och gjorde salladen. Hon är en ivrig liten kock, som gärna är med och lagar mat då hon har chans.

Det är alltid lika spännande att få höra vad barnen tycker om maten, då den inte är helt ”vanlig”. Pajbottnet t.ex. var förstås inte ett vanligt pajbotten, utan bestod av ägg och grädde.

Det visade sig att tacopajen blev godkänd av alla i familjen. Och jag håller med, den var supergod!
Vi åt den tillsammans med den goda grönsalladen som dottern gjort. Till och med barnen tog till, så detta recept är något jag definitivt kommer att spara. Den var dessutom väldigt enkel att laga!

Vi hade också en efterrätt, god som synden, mer om det i nästa blogginlägg.

Tacopajen fick godkänt av alla familjemedlemmar.
Tacopajen fick godkänt av alla familjemedlemmar.

Min intervju uppe på Lungan i stormen

Blev här om dagen tillfrågad av Pernilla, som skriver i bloggen Lungan i stormen, om jag kunde vara intresserad av en intervju om mig och min LCHF-livsstil. Det blev jag förstås jätteglad över och ställde naturligt viss upp.

Nu kan ni läsa min intervju här, där bland annat LCHF beskrivs i korthet, varför jag börjat med det, och hur det gått för mig.

Pernilla skriver annars också intressanta blogginlägg, så kika in vettja!

lunganistormenbanner9-slutversion

Tack!

  
Alltså tack alla ljuvliga människor för alla peppande och fina ord angående mitt blogginlägg om mina före och efter-bilder jag skrev för ett par dagar sedan. Det betyder så mycket för mig att någon orkar heja på, och det gör också att motivationen växer sig ännu större. Har kommit en bit på väg på min viktresa, men än är jag inte färdig. Så all motivation behövs. 

Det som också gör mig glad är hur många som hittat till min blogg de senaste dagarna! Wohoo! Ni är bäst!

Har fått lite tips om vad ni är intresserade av att läsa mer om, så håller på att filar på lite nya blogginlägg som bäst, så håll utkik! 

Andra tips tas förstås också med öppna armar emot, vad vill ni läsa mer om? Bring it on!

  

Utmaningar

Idag funderar jag lite på hurdana utmaningar jag ställs inför i det vardagliga livet vad gäller kosten. Det är så otroligt mycket som idag kretsar runt maten, och flera situationer där man hamnar välja dyker upp.

Ta ett så enkelt exempel som mitt jobb. Där är det ofta något gott till kaffet, eller någon efterrätt som innehåller allting som jag idag undviker. Även om det är fråga om ”hälsosamma” bärkrämer så passar de inte mig, eftersom de innehåller relativt mycket socker, och jag mer eller mindre har nolltolerans.

Blickar jag tillbaka på mig själv för nån månad sedan hade jag ingen ryggrad vad gäller att lämna bort t.ex. kexet till kaffet. På jobbet var det en bulle här, en glass där, ett kex där, varje dag. Allting som bjöds på sjönk ned, galant. Hemma fortsatte det ännu med löjligt mycket choklad. Kan inte idag fatta hur jag kunde få i mig så mycket onyttigheter då. Och mitt mående var där efter. Undrar att jag inte utvecklat diabetes med den sockermängd jag tryckte i mig tidigare.

Var vi än rör oss stöter vi på utmaningar i from av sötsaker.
Nästan var vi än rör oss stöter vi på utmaningar i form av sötsaker.

Men idag måste jag nog erkänna att jag är stolt över mig själv! Jag har inget behov av att äta den där bullen till kaffet, även om 15 andra runt omkring mig gör det. Jag nöjer mig med mitt kaffe, och känner inte alls någon avundsjuka i kroppen över att jag inte ”får” äta söta efterrätter. Och det är ganska stort för mig, som mer eller mindre kan kalla mig sockerberoende.

Jag har också varit på fest och fått känna på utmaningarna där. Visst, alkoholhaltiga drycker har jag unnat mig nu som då. Och det är ett medvetet val. Är en tvåbarnsmor som nu som då behöver komma ut och ”lufta” på mig. Missförstå mig rätt; säger inte att man behöver alkohol till det, men förbjuder mig inte det heller, eftersom det händer så sällan. Detta är alltså mitt val. Bara för att klargöra.
Maten däremot har jag varit igen en gång ganska strikt över. Jag har stått över chips, choklad, batong, godis osv. Och den där söndagspizzan har fått slänga sig i väggen. Det är jag mycket stolt över. Och inte heller då har jag haft nån form av avundsjuka i kroppen, då jag sett andra äta. För detta är igen en gång mitt val. Och det känns skönt!

Såg en dokumentär om socker här om veckan, vilket har fått mig att se ännu mer rött på socker än tidigare, men tror jag får ta mer om det i ett eget blogginlägg.

Hurdana utmaningar stöter du på i vardagen? Vilka verktyg har du och hur tacklar du dem? Berätta gärna.

Vad äter jag då?

Då jag började med LCHF kändes det nästan som att synda, då man fick äta så mycket gott. Jag är t.ex. en riktig såsmänniska, så att dylika saker är ”tillåtna” , förutsatt att den inte innehåller gluten eller mycket kolhydrater , är ju en lottovinst för mig.

LCHF står ju för Low Carb High Fat. Man behöver inte räkna och mäta och fundera på hur mycket man får i sig. Bara man håller koll på att äta tillräckligt med fett, har ett lågt kolhydrat-intag och äter då man är hungrig tills man är passligt mätt.
Smör är jag inte rädd för, och att få sätta grädde i kaffe är rena lyxvaran för mig. Och hur gott allting blir med grädde och smör!
Vet jag att jag ätit tillräckligt med fett, så vet jag också att jag håller mig mätt. Se, det till och med rimmade, haha. Nej men allvarligt, sällan har jag hållits så här länge mätt mellan måltiderna, och att jag inte behöver småäta hela tiden är fantastiskt!

Undviker också alla underjordiska rotsaker, inklusive potatis. Kör ganska liberal LCHF, så i vissa tillfällen väljer jag kanske nån rotsak istället för potatis, om det är de ända alternativen. Men mycket sällan. Dessutom har jag fått nya kompisar i t.ex. grönkål, blomkål och broccoli. Att t.ex  smörsteka grönkål med lite vitlök och ha det som tillbehör är suveränt gott! Rekommenderas även personer som inte följer LCHF.
Eftersom jag inte äter vetemjöl har jag också sagt hej då till all pasta, och likaså till ris.

Jag

Frukter äter jag också mer sällan nuförtiden. För mig är det som naturens godis, dvs något man inte äter varje dag. Ovanjordiska grönsaker får jag däremot frossa i!
En sak som jag vet att personer som följer strikt LCHF kanske skulle se rött på är hapankorppu, eller på svenska surskorpa eller finncrisp. Det är väl det enda jag kan säga att jag äter nästan dagligen, en på morgonen och ibland en på kvällen, med mycket smör och ost på. Den innehåller inte så mycket kolhydrater, ca 4 per skiva. Hittills har jag ju gått ner i vikt, men då den dagen kommer då jag märker att vågen eller klädstorlekarna står stilla, då vet jag att jag får minska på det också.

Jag brukar också göra fröknäcke, på färdig fröblandning man får köpa i mataffären. Det är så praktiskt och tar inte lång tid, och är dessutom supergott! Passar jättebra med morgonkaffet, t.ex.
Bröd sådär överlag har jag inte saknat så mycket, eftersom jag egentligen aldrig varit en brödmänniska. Min sambo däremot, som också börjat med LCHF kanske två veckor senare än min start, har haft svårare att lämna brödet.

Bakalchf2

Baka matbröd med LCHF-boken fick jag i födelsedagspresent för ett par veckor sedan. Har inte ännu hunnit testa några recept, men då jag bläddrat i den har jag hittat mycket som ser gott ut. Så får återkomma då jag bakat något ur den!

Man kan ju förstås också baka sött bröd som LCHF, men det gör jag enbart vid speciella tillfällen. Har inte haft ett behov av att ha en massa sött i knutarna. Får jag ett sötsug kan jag ta mig en ostskiva med smör på, eller två bitar mörkchoklad (över 70%). Är det på kvällen sötsuget kommer kan det också hjälpa med att gå och lägga sig, haha.

Ägg hör också till min vardag. I alla dess former. För tillfället har jag en kokt-ägg-period. Med majonnäs på. Mums!

Detta är i stora drag hur min kost ser ut idag. Några frågor på det? 😉

Före bilden

Haha, hur många irriterade sig redan på rubriken, och tänker bakom sin skärm att det där med särskrivning nog är bland det mest irriterande som finns. Men nu kan ni särskrivningspoliser ta er en lättnadens suck, för det är inte fråga om särskrivning, utan om före bilden, som i före och efter bilden.

För det är precis vad jag nu försökt hitta. En bild på mig, hur jag såg ut, innan jag började med LCHF. Och det är banne mig inte lätt! Det märks tydligt och klart, att jag inte har trivts på bild de senaste året, utan har varit mer bekväm bakom kameran. Helprofilbilder på mig existerar knappt. För jag skämdes. Jag ville inte att någon skulle se hur degig jag blivit på de senaste åren. För jag visste ju att detta i grund och botten inte är jag.

Före Bilden
Den här bilden är tagen i Rauma, ca 1mån innan jag började med LCHF.

Som ni säkert förstår, så är det här något jag känner mig lite obekväm i. Att lägga ut bilder på mig innan LCHF. Men det är också en del i processen. Att se hur jag var i början, för att förstå att det gått åt rätt håll. Så länge blundade jag över det faktum att min kropp mådde dåligt.

Före bilden2
Den här bilden är tagen ca tre dagar innan min LCHF-resa började.

Idag, nästan 10kg lättare, beslöt jag mig för att försöka ta en bild så ni får se var jag står just nu. Det är mörkt ikväll, så det var inte det lättaste att fotografera. Men så här ser jag ut alltså idag:

-10 kg.
-10 kg.

Hello October!

Nu är redan oktober här, vilket även torde betyda att hösten är här på riktigt. För vår familj betyder det också att det blir en del födelsedagskalas. Dottern och jag har födelsedag med 6 dagars mellanrum, och i år råkar vi dessutom fylla år på samma vecka. Jag i början och hon i slutet. 

Min egen födelsedag brukar jag inte fira desto mer, om nån vill komma på en kopp kaffe är man förstås varmt välkommen, men jag sparar allt bakande och fixande till min dotters kalas istället. I år har vi dessutom bändiövning på min födelsedag, så jag kommer väldigt lätt undan i år, hehe!

Dottern har i veckoslutet varit på sin första scoutförläggning för detta läsår, och det hade förstås varit hur roligt som helst.Världens bästa läger, som hon själv uttryckte det då hon kom hem. 

Denna månad har vi också en spelning med vårt band på en privat tillställning, vilket innebär en del övning men också mycket kul! Att det dessutom är en ganska stor publiksiffra gör det hela bara roligare, om än lite pirrigt.
   

 
Nuhar det också snart gått 2 månader sedan jag började käka LCHF, och kan med lättnad säga att jag gått ned ca 7-8kg i vikt! Det känns så bra! I måndags besökte jag företagsläkaren angående min allergi, och ska nu äntligen få remiss till hudspecialist. Kanske jag snart får en rätsida på mina hudproblem. Så nu väntar jag på att få ett brev hem på posten med kallelse till Tyks hudpoli. 

Det är inte bara huden som ska bli omskött, för imorgon ska jag till tandläkaren och operera bort min visdomstand. Om jag ska vara riktigt ärlig så känns det nog lite pirrigt, för har aldrig tidigare fått en tand bortopererad. Så alla skräckhistorier kan ni med fördel hålla för er själva, tack!

Det har redan börjat skymma ganska tidigt ute, redan vid 19-tiden, så jag har plockat fram lite ljus igen, som jag tycker hör hösten och vintern till. Snart blir det väl dags att plocka fram yllesockorna också, brr!

Önskar er alla en riktigt skön början på oktober samt inkommande vecka! 

Uppdatering

Ja, det verkar som om det mest blir på veckosluten som jag uppdaterar bloggen, och framförallt hur det går för mig och lchf.

Veckan som gått var fylld av program. Främst var det vår spelning som var i fokus, och får igen en gång konstatera att det är så otroligt roligt att få spela med så duktiga människor. Man får alltid en kick efter en spelning, så även denna gång.

En kick fick jag också då jag ställde mig på vågen idag morgon. Fick glatt märka att ännu ett kilo hittat bort från min kropp under den senaste veckan. Känns så otroligt skönt! Så det är väl -6kg nu då sedan start 10.8. Känns bra.

Var också i veckan och fixade håret, äntligen! Nu blev det igen lite kortare och mörkare färg.Kände att jag var färdig med det röda håret för denna gång.

Igår kväll fick jag träffa mina finaste väninnor, både de som bor nära och långt borta. Det är alltid lika roligt att träffas.

Solrosor

Idag var sonen och jag på geocaching. Det har blivit vår familjs gemensamma hobby, men mest ivrig på det är nog sonen. Han cyklade och jag gick i det strålande vackra semptembervädret och gjorde lite citycaching. 2 av 3 cachar hittade vi, så vi är rätt nöjda. Den tredje som vi inte hittade denna gång heller, har vi letat efter 3 eller 4 gånger förut. Så jättestora förhoppningar hade vi inte för den gömman denna gång heller. Vi avslutade letandet med att på sonens begäran gå till solrosängen och plocka solrosor. Visst är de fina blommor!

Veckoslutet för övrigt har gått i musikens tecken. Sambon och jag har bandat in min nyaste låt, och försökt fila på den. Är rätt nöjd med den, faktiskt. Har på gång en annan låt också, men den har jag inte kommit så långt med ännu. Hoppas på att hitta tid för att färdigställa den också.

Nu ska jag försöka få barnen i ordning för sängen, hoppas ni alla har haft ett riktigt trevligt veckoslut! Tyvärr går de alltid lika fort.