Hoplop

I lördags då det var regnigt och grått väder, åkte vi spontant på en överraskningsvisit till äventyrsparken Hoplop med familjen.

Vi har länge tänkt besöka parken, så det passade utmärkt att spendera en regnig eftermiddag där. Barnen trivdes som fiskarna i vattnet, till och med sonen som annars är rätt blyg för nya situationer och platser, njöt till hundra procent.

Hoplop1

Hoplop2

Hoplop3

Hallå, här är jag!
Hallå, här är jag!
Däng till hajarna!
Däng till hajarna!
...det måste förstås jag också testa.
…det måste förstås jag också testa.

Det närmar sig

En vecka idag tills att det bär av mot Wien. Ska bli så skönt med lite miljöombyte. Och framförallt mindre snö.

Tittar och tror man på  väderprognosen för nästa vecka i Wien så ser det ju ganska lovande ut. Speciellt om man jämför den finska prognosen. Allt som är + grader är hemåt. Fast regnet skulle man förstås kunna skjuta upp eller skippa helt och hållet. Men för krävande får man väl inte vara. 😉

Men innan resan ska  fina bruden firas som fyller år imorgon! Först med middag på mexikansk restaurang, och sedan kanske ut i vimlet. På söndag blir det ännu dags för lite kaffekalas, så Mathéo också får fira sin gudmor. 🙂 Förstås kommer ju sambon och dottern också med, dottern brukar ofta kalla Ninnu för sin extragudmor. 🙂

Sen blir det väl dags att skrapa sig i huvudet och fundera ut passliga kläder för resan. Och denna gång ska jag försöka att packa i tid, och sparsamt… 😉 Sedan är det bara att hoppas på ett mirakel så att våren är i full blom då vi kommer tillbaka hem.

grp-gridimage-240fec

Bilden är lånad från www.xn--vskan-gra.com

Wrooooom

Oh, I`m free like a bird! Så känns det nu då jag plötsligt har bil. Köpte en begagnad bil av min kompis igår, och det känns så skönt att kunna röra sig mer fritt från plats A till plats B.
Tills nu har vi bara haft en bil, som sambon behöver i sitt jobb. Vilket har inneburit att jag antingen har gått eller cyklat. Vilket i sig är helt fine, förutom vid ösregn, snöstorm, då man har brådis osv. Och att släpa på barnen till dagis och butik och överallt gående är inte heller alla gånger så väldigt charmigt.

Men nu är det ett minne blott. Nu får det regna småspik om det så vill, jag har mitt vrålåk jag kan hoppa i. 😉

 

 

Hälsningar från soffbottnet

Denna kväll är gjord av att slöa i soffbottnet och glo på TV – med gott samvete! Vädret har inte visat sina bästa sidor idag fick jag konstatera efter att ha cyklat hem från jobbet i ösregn.

Den lustiga känslan finns dock kvar då jag denna vecka är totalt ensam hemma då resten av familjen blev kvar hos svärföräldrarna för att fira semester. Själv går jag snällt på jobb varje dag, och har ingen semester i siktet det närmsta året. Men låtom oss inte hänga läpp för detta, för jag har ju ändå alla veckoslut lediga!

Vår ena katt däremot lyckas alltid se lika deprimerad och förbannad ut på alla foton.Tror hon tänker i denna stund: I`m gonna kill you! 😉

På utfärd med Mathéo

Mathéo har haft en riktigt händelserik förmiddag idag. Morgonen började med besök till astma- och allergiläkaren där det nu konstaterades att han kan ha paus med Flixotiden, dvs astmamedicinen, över sommaren. Nästa besök är i oktober eller november. Dessutom har han blivit så stor pojke att han nu får börja använda babyhalern utan det stora munstycket. Vi får fortfarande ge ventoline vid behov, så vi får börja öva redan den nya tekniken utan munstycket.
En överraskning fick vi också då läkaren konstaterade att Mathéo har ordentlig öroninflammation i vänster öra. Undrar hur länge han gått med denna inflammation, för ingen värk har han haft, och inte klagat över huvud taget. Jag blev riktigt förvånad då hon konstaterade detta. Så nu har han en fem dagars antibiotikakur på.

Hem åkte vi med buss, som i sig var ett äventyr för en nästan 3-åring, och efter det gick vi på café där Mathéo fick glass och saft, medan jag fick mitt efterlängtade morgonkaffe.
Då vi en gång var på gång, gjorde vi ett överraskningsbesök till min nya arbetsplats för att träffa mina nya kollegor och gästerna på demensdagenheten. Mathéo var förstås lite blyg, men blev så småningom varmare i kläderna med hjälp av lite saft och småbröd. Vårt besök var uppskattat bland alla tanter och farbröder, och Mathéo fick en inbjudan att komma igen och ta sin syster med. Så under sommarlovet ska de få komma och hälsa på igen tror jag bestämt. 😉

Nu sover lillkillen, och jag borde börja packa. På söndag är det dop, och borde dessutom trolla fram en klänning till det. Suck och stön.

Men förrän jag överhuvudtaget ska fungera, tänker jag först ta mig en välförtjänt kopp kaffe! ( Och hej, lite solsken beställer jag också till denna dystra, gråa, regniga dag, tack.)

Ensamma Mamman

Sambon är på arbetsresa och kommer hem först imorgon så det var jag som skulle hämta barnen från dagis idag. Stack in en sväng till en bokhandel i centrum som skall stänga och har slutförsäljning, i hopp om att fynda någon bok. Ut från bokhandeln kom jag med dessa för en ganska billig peng:

Nu är frågan den, vilken ska jag börja läsa? Tror det får bli McCarthys Vägen. Har hört att filmen The Road åtminstone är bra, så är lite nyfiken på den faktiskt. Har inte sett filmen, så innan jag ser den vill jag gärna hinna läsa boken.

Promenaden från dagis med barnen var minst sagt intressant. Där släpade en snorig Morsa benen efter sig, skuffande på en glad och nöjd Lillkille i kärran, och efter kom en tjurig grinig arg bångstyrig Tjej med käpp i handen hon gång på gång stannade och ritade med i snön. Ner från himlen kom det något som mer liknade regn än snö, och Morsan började frysa mer och mer och började känna sig riktigt eländig och ville bara hem in i värmen så fort som möjligt. Men så enkelt är det ju såklart inte med en trotsig 4-åring. Efter några utbrott, flera gångers strejk och protester från Tjejen fick Morsan äntligen med den bångstyriga Ungen.

Väl hemma var det frid och fröjd, Morsan fick göra mat i fred, barnen åt vackert vid matbordet och stökade bara lite till i vardagsrummet( Läs: alla soffdynor på golvet till en koja, men barn måste ju få leka 😉 ). Morsan fick till och med barnen i säng utan större bestyr. Tjejen somnade redan för kl . 20.00 och Lillkillen vid 20.30. Så Mor sjunger Halleluja och är nöjd, men snorig, och har slängt upp fötterna i soffan och tänker nu sjunka ner i Vägens värld.

 

Luciafest

Imorgon är det Luciadagen. Vi brukar varje år ha för vana att med familjen gå och titta på Luciaföljetåget, och så blir det säkert detta år också. Jag har alltid tyckt att Luciatraditionen är så stämningsfull, och ett säkert tecken på att julen snart är här. Minns att förra året var kallt som synden medan vi väntade på följetåget. Vi hade packat på massvis med kläder på barnen, och minns även att min sambo klätt sig lite för tunt och stod och skakade där vi väntade. Detta år lär det inte bli så kallt, det är nästan mer risk för regn än kyla.

På tal om vädret. Även om det inte är så kallt ute för tillfället, reagerar min hud som att det vore det. Jag har utslag och torra fläckar i ansiktet, och fingrarna spricker. I sådana tillfällen skulle man nog önska att man bodde någonstans där det är sommar och sol året om. För att man inte ska se ut som ett monster i ansiktet måste man ju såklart sminka sig, vilket i sin tur leder till att utslagen blir värre. En ond cirkel liksom. Nåja, det om det.

Tillbaka till Lucia. Jag har också fått inbjudan av min gudson till en luciafest på hans dagis imorgon. Det ska bli riktigt roligt att få gå och se hur han har det på sitt dagis.

Ha en riktigt fin Luciadag imorgon, och blås inte bort. 😉

//BB

Det här med lilla jul

Nu har jag blivit upplyst och belyst om gårdsmjölk och möjligheten att köpa det på min ort. Tack för det till Antte!

Ute är det grått och trist, och regnar. Hade tänkt cykla iväg till bland annat posten för att hämta första paketet julklappar, men det får nog bli till en annan gång. Kan ju inte gå ut i regnet då man är gjort av socker. 😉

På veckoslutet är det lillajul, lilla jul, hur än det nu skrivs. Ja mycket till pyntande lär det inte bli hos oss iaf, eftersom köket ser ut som jerusalems förstörelse då kaklandet ännu är i mitten. Det är ganska intressant att försöka hitta alla grejer som normalt ska stå på diskbänken och arbetsbordet. Nu är allting tömt mitt på köksbordet. Lite framåt har det gått iaf, nu är väggen nämligen jämnad. Så till näst är det väl själva kaklandet då.

Får väl julpynta i resten av huset istället. Men hos oss är nog köket hjärtat i huset där trivs vi alla bäst!

I köksfönstret har jag hängt upp en krans jag gjorde ifjol. Jag har virat ståltråd lite oregelbundet till en krans och gjort fjärilar av tjockt filttyg. Om jag inte minns fel hade jag en pepparkaksform som modell. Små ”bollar” gjorde jag också av en lite tunnare ståltråd, och så pyntade jag den ännu med lite vinröda träpärlor. Därefter virade jag en ljusslinga kring kransen. Voilá!

Det här med lilla jul förresten. Varifrån kommer den traditionen? När jag var liten hade vi alltid en liten julgran vi pyntade till lillajul, och så fick vi några små julklappar. Men då jag pratar med min finskspråkiga sambo om lilla jul, associerar han direkt till pikkujoulut, dvs firmafester, nu ska vi festa-fester och dessa fester kan vara i princip vilket datum som helst före julen. Vi har alltså en helt olik uppfattning om detta. Därav drar jag den slutsatsen att lilla jul antingen är en områdesbaserad tradition, eller kanske något man på finlandssvenskt / svenskt håll firar?

Upplys mig gärna, skulle vara intressant att veta grunden till denna tradition!

Firar Du/ Ni  lilla jul? Om Ni firar, vad hör lilla julen till?