Ute på landet

Det är alltid så skönt att vara ute på landet. Igår då vi besökte stugan för att inspektera vår lilla naturkatastrof (läs här) passade vi även på att njuta av vad naturen hade att erbjuda. Oftast brukar vi stöta på någon typ av djur då vi är där, och så även nu. Och jag hade passligt kameran med till hands. 

  

I stranden fick vi se då småfiskarna lekte i vattnet. 

  

Ovanför oss fick vi se två hägrar cirkla runt en stund. De flög så långt ifrån varandra så fick dem tyvärr inte med på samma bild. 

  

En bofink sjöng så vackert för oss på en gren bredvid vår stugknut. 

 

Myrstacken var full av liv och rörelse – nu är det vår!

  

Och slutligen fick vi ta del av den sk ekorr-linjen (oravalinja) som min mamma kallar det. Ekorrarna har som vana att balansera sig över Fram och tillbaka på elledningen. Denna bild är tagen genom köksfönstret.  

 

#Throwbackfriday och #fotoutmaningapril2015

  

På Instagram har jag antagit utmaningen #fotoutmaningapril2015, där man dagligen lägger upp en bild med hjälp av ett givet ord. Dagens utmaning var ordet spegling. Funderade ett tag hurdan bild jag skulle lägga upp, tills jag hittade denna i mina arkiv. Det smålustiga är, att den prick på dagen är fotograferad, för två år sedan. 

En två år yngre chick på bild, med 30cm längre hår på huvudet. 😉

Ni hittar mig som bebs81 på Instagram. 

Fotografering i naturen

Jag har nu flera dagar under sportlovet gått i skogen i hopp om att få några bilder på rådjur eller dylikt. Hittills har det inte lyckats så bra för mig, dels för att jag några gånger haft mina inte så tysta barn med mig, och dels för att jag helt enkelt varit på fel plats på fel tidpunkt.

nakkeförweb

En spillkråka har hållit konsert för oss varje gång vi promenerat ute i skogen. Tror bestämt den har lite vårkänslor redan.

bocken

Rumpan på en bocke fick jag på bild i alla fall. Jag var ganska långt ifrån den, och den var förstås snabb, så detta är tyvärr den bästa bilden jag fick.

Skogen vi vandrat i är precis bredvid min mammas hus. Där brukar oftast röra sig en klunga med tre rådjur tillsammans, och de brukar min mamma ofta stöta på.
Igår gick vi också i skogen, barnen, min mamma, hennes två hundar, min sambo och jag. Och förstås var det endast jag, som var den enda med kamera, som inte såg ett enda litet rådjur eller hjort. Suck och stön. 😉

Än ger jag dock inte upp.

Vacation, baby!

Idag är det söndag, och den där lilla ångesten som ibland brukar krypa in i bröstet inför måndag och ny arbetsvecka lyser med sin frånvaro. Och tur är det, för imorgon börjar vintersemestern! En vecka har jag ledigt, nu då barnen också har sportlov.
Har inte haft vintersemester sen urminnes tider. Tror det faktiskt är 12 år sedan, faktiskt. Så detta känns fantastiskt!

Dottern börjar sitt sportlov imorgon med att åka på sportlovsläger. Så hon har väntat! Och så vi varit nervösa över om hennes förkylning ska ge med sig till lägret. Hon har nu varit sjuk i tre etapper på tre veckor, men nu tror vi att hon är så gott som frisk.

Veckoslutet i sig gick fortare än kvickt. Igår var vi på våra vänners bröllop, och ack så fina de var! Jag fotograferade ju under dagen och kvällen, allt från vigsel, porträtt och bröllopsfesten. Har dock inte ännu gått igenom dem så de fotona återkommer jag med. Tills dess får ni beundra det fina kortet vår 7-åriga dotter Tinja gjorde till brudparet. Måste säga att hon lyckades ganska bra, eller hur?

IMG_2363

Nu ska jag dra mig till sängs och läsa några sidor ur Camilla Läckbergs Änglamakerskan, innan det blir dags att släcka lampan.

Hoppas ni haft en fin fastlagssöndag! ❤️

Fotografering i sol och storm

Det var tidig väckning idag för att vara söndag morgon. Kan inte ens skylla på barnen, för jag vaknade själv redan kl 7. Då klockan blev 10 tyckte jag det var dags att göra något. Så vi gick ut och tog lite frisk luft med Mathéo.

spårisnönVi tog en tur till skogen igen för att se om vi skulle få syn på gårdagens nötkråka. (Har nu fått bekräftat att det var en sådan!). Några djur eller fåglar såg vi inte denna gång, men däremot fanns det spår i snön. Både gamla och nya.
Det var jätteblåsigt idag, men som tur började solen skina efter en stund. Uppe i skogen var det dessutom lite lä, så blåsten störde inte märkbart.
MatheoÅker1Efter skogspromenaden tyckte Mathéo att det var dags att åka några varv i pulkabacken. Det var så halt idag att pulkan snällt fick vänta medan peffisen / stjärtlappen fick göra sitt. I pulkabacken däremot fanns inget skydd mot stormen, och vinden kändes jättekall! Solen värmde ändå lite, som tur.
matheoåkerkollage
Tappaskon
Till slut fick lillkillen kallt, trots spring upp för backen, så vi insåg att det var dags att gå in för att äta lunch.
Matheofunderar
Med risk att låta tjatig, men kan helt enkelt inte sluta vara glad och njuta fullt av att få vara ute igen efter förkylningen! Sol, kamera och gott sällskap – dessa ting uppskattar man verkligen.

Naturupplevelser

Efter att jag i nästan två veckor enbart varit inomhus p.g.a förkylning, skrek varenda del i min kropp idag att den behöver komma ut i friska luften. Så sonen och jag tog en liten skogspromenad.
skogsprommiscollage

Vi har en liten skogsplätt ovanför vårt hus, så även om vi bor relativt centralt kan man lätt ta sig en liten skogspromenad utan desto större ansträngningar. För barnen har det alltid varit intressant att gå i ”vår” lilla skog, eftersom även djuren verkar trivas där. Många gånger har vi haft besök av rådjur som irrat sig ner från skogen till vår gård. Ibland för att äta äpplen, ibland för att bara passera gården för att komma till följande skog.

På vintern är det alltid lite intressantare att traska omkring där, speciellt om det finns snö så man kan leta efter spår.
Idag hittade vi spår av rådjur, och något som såg ut som spår av en hund. Tassmärket var ganska stort, och spår av klor var också väldigt synliga. Visst kan fantasin sätta sprätt och man kan fantisera om att det gått en varg där, men sannolikheten är så liten att man hellre nöjer sig med en lite mindre spännande förklaring.

Jag har många gånger i smyg önskat att vi ska stöta på några rådjur då vi promenerar där, speciellt då jag har kameran med mig. Men har lika många gånger insett att det är så gott som omöjlig sak att få uppleva då man har barn med som inte alla gånger kommer ihåg att vara tysta.

Idag fick jag dock komma lite närmare min önskan. Det var alltså sonen och jag som på tumis gick på en promenad, då dottern idag vaknade med halsont och feber, och far i huset också ligger i feber.

Vi hade redan en stund promenerat i skogen med sonen, då jag plötsligt fick se skymten av 3-4 rådjur, som sprang en bit nedanför oss. De hade redan hunnit en god bit bort, så tyvärr fick jag inga bilder på dem.  Däremot råkade det finnas färsk spillning just där vi stod, vilket betyder att de just innan hade varit där.

Spillning

Vi började sakta mak gå åt de hållet de sprang åt, och då fick jag plötsligt höra ett fågelläte jag inte var bekant med. Här är det säkert bra att nämna att jag inte är någon fågelbongare alls, och att de flesta läten är obekanta för mig. Bara för att klargöra.
Försökte lokalisera varifrån ljudet kom, och där uppe ovanför oss, på en gren, satt en brun och vitspräcklig fågel, vars läte var av gnällande sort. Svor för mig själv att mitt andra objektiv blivit hemma, och insåg att jag inte får ordentliga bilder om inte jag kommer lite närmare. Då får jag syn på en katt, som också har fågeln i fokus, och som tydligt är på jakt efter fågelstek. Den hoppade upp i trädet och kom ganska nära fågeln, men sedan tog fågeln till flykt.
Nötkråka

Detta visade sig vara bättre för mig, eftersom jag på detta vis fick bättre bilder av den. Det var en evig konsert av denna fågel, som jag tror är en nötkråka, och några skator. De var tydligen oense om saker och ting. Den spräckliga fågeln hade tydligen olika läten, för då den ”käftades” med skatorna lät den mer som en kråka eller trast. Nu kära läsare får ni mer än gärna rätta mig om jag är på fel fågel, och även angående dess läten. För jag gissar bara.


Catintree
Katten smög omkring runt detta scenario, med hopp om att ännu få sig en munsbit. Men så blev inte fallet, katten tröttnade och gav sig iväg, och min son tröttnade också. Så efter en stund inser jag att denna naturupplevelse är förbi för denna gång.

Men jag är tacksam att jag kommit ett steg närmare min önskan, och dessutom att detta händer i en liten pytte skogsplätt just ovanför vårt hus.

Möhippan

Jag lovade för evigheter sedan att jag skulle skriva om möhippan vi ordnade för vår vän Heléne. Pga förkylningar har det blivit en ofrivillig dröjning, men här kommer inlägget nu. Bättre sent än aldrig, right?

Har alltså varit asförkyld, och varit sjukledig hela veckan. Det var en långdragen sjuka, som drabbade hela vår familj. Senast idag besökte sonen doktorn, för att kolla ifall det är öroninflammation på gång då han hostar så mycket. Öronen var friska tillsvidare.

Men nu till möhippan. 

Den ordnade vi alltså i slutet av januari. Bruden blev lurad och kidnappad, och så fick det hela börja hemma hos oss, där hela ivriga möhippegänget väntade på henne. Vi började med att äta en god brunch tillsammans, som alla bidragit till på sätt eller annat. Det fanns så mycket mat så bordet nästan dignade.

surprise

image1-2 kopio 2

Vi åt så vi pöste, och skålade med skumvin däremellan. Bruden fick klä på sig både brudslöja och ett ”bride to be”-missband, dagen till ära.

Sedan var det dags för första uppdraget för den kommande bruden. Hon skulle nämligen besöka vårt studiorum nere i källaren, och banda in en låt, närmare sagt Tusen och en natt, av Charlotte Perelli. Medan Heléne sjöng nere i källaren medan min sambo skötte tekniken, passade vi andra på att fortsätta mingla och dricka skumvin.
pannacotta
brudslöjan

Några andra lekar hann vi också med innan det var dags att bege sig vidare.

Vi hade bokat bastu-utrymmet i bowlinghallen Kasirata samt några bowlingbanor för kvällen. Då vi kom fram fick bruden ganska tvärt ta del av brudbastu, eftersom följande programpunkt hade bokats in för henne, nämligen fotvård. Håret fick hon också fixat eftersom det råkade finnas två frissor i vårt möhippegäng, och fin blev hela blivande bruden!

Då alla gjort sig festfina var det dags för mat – igen! Vi hade beställt genom bowlinghallen Tex-Mexmiddag, och det passade fint efter att ha njutit en och annan förfriskning under dagens lopp.

Efter maten hann vi ännu bowla en stund innan vi fortsatte i partyvimlet.
bridetobe
Festen fortsatte in på småtimmarna, och jag tror att jag vågar säga att vi alla, inklusive bruden, var nöjda med kvällen. Det var passligt lugnt, inget onödigt spring eller stress med tidtabell.

Nu ser vi framemot bröllopet, som går av stapeln på Alla Hjärtansdag. Det kommer att bli ett vackert vinterbröllop, det är jag säker på!

(Och jag ska första gången agera bröllopsfotograf, så detta känns väldigt pirrigt. Om inte brudparet hinner ändra sig, förstås. 😉 )

Sköna Söndag

Vi var på promenad i vår lilla favoritskog ovanför vårt hus med familjen idag. Vilket härligt väder att strosa omkring och titta och förundras över olika djurspår i snön. Till och med solen kikade fram.

IMG_2011-2

IMG_2068

IMG_2079

IMG_2060-2

IMG_2065Syrenen är lite virrig, den tror helt klart att det är vår.Syrenen på vår gård är tydligen lite virrig med sina grenar fulla i knopp i januari.

Ingen fotomodell precis

I allmänhet trivs jag bättre bakom kameran än framför, men då vi i lördags var hos våra bekanta bad jag min sambo också knäppa lite bilder på mig. För allt som oftast fastnar jag inte på bild eftersom det för det mesta är jag som fotograferar.
Men grejen är den att jag ju inte kan vara ordentlig på någon bild. I sista sekund så måste jag ändå fjanta till det.
Så var så goda, här är några smakprov på hur det kan se ut då jag blir fotad.

IMG_2040.JPG

IMG_2038.JPG

IMG_2041.JPG

IMG_2039-0.JPG

IMG_2037.JPG
De mest normala bilderna på mig är väl de två sista ovan.
Dessutom tog vi ännu en group selfie tillsammans med girlsen!

IMG_2042.JPG