Före bilden

Haha, hur många irriterade sig redan på rubriken, och tänker bakom sin skärm att det där med särskrivning nog är bland det mest irriterande som finns. Men nu kan ni särskrivningspoliser ta er en lättnadens suck, för det är inte fråga om särskrivning, utan om före bilden, som i före och efter bilden.

För det är precis vad jag nu försökt hitta. En bild på mig, hur jag såg ut, innan jag började med LCHF. Och det är banne mig inte lätt! Det märks tydligt och klart, att jag inte har trivts på bild de senaste året, utan har varit mer bekväm bakom kameran. Helprofilbilder på mig existerar knappt. För jag skämdes. Jag ville inte att någon skulle se hur degig jag blivit på de senaste åren. För jag visste ju att detta i grund och botten inte är jag.

Före Bilden
Den här bilden är tagen i Rauma, ca 1mån innan jag började med LCHF.

Som ni säkert förstår, så är det här något jag känner mig lite obekväm i. Att lägga ut bilder på mig innan LCHF. Men det är också en del i processen. Att se hur jag var i början, för att förstå att det gått åt rätt håll. Så länge blundade jag över det faktum att min kropp mådde dåligt.

Före bilden2
Den här bilden är tagen ca tre dagar innan min LCHF-resa började.

Idag, nästan 10kg lättare, beslöt jag mig för att försöka ta en bild så ni får se var jag står just nu. Det är mörkt ikväll, så det var inte det lättaste att fotografera. Men så här ser jag ut alltså idag:

-10 kg.
-10 kg.
Annonser

Minisemester

Det känns som om alla från höger till vänster varit på semesterresor utomlands den senaste tiden. Någon har varit till Teneriffa, någon till Spanien, någon till New York osv. 

Känner att det kanske skulle vara lite barnsligt att vara avundsjuk på allt detta resande. Men det struntar jag blanka F i, för klart att jag är avundsjuk! Come on, vem skulle inte vara det? Vem skulle inte vilja åka till varmare hörn, speciellt dessa gråa kyliga vårdagarna. Men missförstå mig rätt, jag gillar våren, verkligen. Det är det där resandet som skulle vara superkul. 

Men! Tattadadaaa! Jag har också minisemester att se fram emot! Och jag tror att det kommer bli sååå nice. Vår familj samt sambons syster med familj är nämligen bjudna på ett förlängt spa-veckoslut i maj till Peurunka Badinrättning. Vi ska få lyxa till med att bo i en jättefin stuga, ha full access till både gym och badinrättningen (med bland annat en 130 meter lång vattenrutschkana) och framförallt få lata oss, och njuta i dagarna 3!  Detta är något jag verkligen ser fram emot. Denna minisemester är våra födelsedagspresenter som sambons far (och mor) bjuder oss på. Lyx! 

Och vi som inte åker på södernresor kan istället njuta av fjolårets sommarbilder jag rotade fram från bildarkivet medan vi väntar på den riktiga sommaren. 

  

  

  

  

 

   

  

Fotografering i sol och storm

Det var tidig väckning idag för att vara söndag morgon. Kan inte ens skylla på barnen, för jag vaknade själv redan kl 7. Då klockan blev 10 tyckte jag det var dags att göra något. Så vi gick ut och tog lite frisk luft med Mathéo.

spårisnönVi tog en tur till skogen igen för att se om vi skulle få syn på gårdagens nötkråka. (Har nu fått bekräftat att det var en sådan!). Några djur eller fåglar såg vi inte denna gång, men däremot fanns det spår i snön. Både gamla och nya.
Det var jätteblåsigt idag, men som tur började solen skina efter en stund. Uppe i skogen var det dessutom lite lä, så blåsten störde inte märkbart.
MatheoÅker1Efter skogspromenaden tyckte Mathéo att det var dags att åka några varv i pulkabacken. Det var så halt idag att pulkan snällt fick vänta medan peffisen / stjärtlappen fick göra sitt. I pulkabacken däremot fanns inget skydd mot stormen, och vinden kändes jättekall! Solen värmde ändå lite, som tur.
matheoåkerkollage
Tappaskon
Till slut fick lillkillen kallt, trots spring upp för backen, så vi insåg att det var dags att gå in för att äta lunch.
Matheofunderar
Med risk att låta tjatig, men kan helt enkelt inte sluta vara glad och njuta fullt av att få vara ute igen efter förkylningen! Sol, kamera och gott sällskap – dessa ting uppskattar man verkligen.

Naturupplevelser

Efter att jag i nästan två veckor enbart varit inomhus p.g.a förkylning, skrek varenda del i min kropp idag att den behöver komma ut i friska luften. Så sonen och jag tog en liten skogspromenad.
skogsprommiscollage

Vi har en liten skogsplätt ovanför vårt hus, så även om vi bor relativt centralt kan man lätt ta sig en liten skogspromenad utan desto större ansträngningar. För barnen har det alltid varit intressant att gå i ”vår” lilla skog, eftersom även djuren verkar trivas där. Många gånger har vi haft besök av rådjur som irrat sig ner från skogen till vår gård. Ibland för att äta äpplen, ibland för att bara passera gården för att komma till följande skog.

På vintern är det alltid lite intressantare att traska omkring där, speciellt om det finns snö så man kan leta efter spår.
Idag hittade vi spår av rådjur, och något som såg ut som spår av en hund. Tassmärket var ganska stort, och spår av klor var också väldigt synliga. Visst kan fantasin sätta sprätt och man kan fantisera om att det gått en varg där, men sannolikheten är så liten att man hellre nöjer sig med en lite mindre spännande förklaring.

Jag har många gånger i smyg önskat att vi ska stöta på några rådjur då vi promenerar där, speciellt då jag har kameran med mig. Men har lika många gånger insett att det är så gott som omöjlig sak att få uppleva då man har barn med som inte alla gånger kommer ihåg att vara tysta.

Idag fick jag dock komma lite närmare min önskan. Det var alltså sonen och jag som på tumis gick på en promenad, då dottern idag vaknade med halsont och feber, och far i huset också ligger i feber.

Vi hade redan en stund promenerat i skogen med sonen, då jag plötsligt fick se skymten av 3-4 rådjur, som sprang en bit nedanför oss. De hade redan hunnit en god bit bort, så tyvärr fick jag inga bilder på dem.  Däremot råkade det finnas färsk spillning just där vi stod, vilket betyder att de just innan hade varit där.

Spillning

Vi började sakta mak gå åt de hållet de sprang åt, och då fick jag plötsligt höra ett fågelläte jag inte var bekant med. Här är det säkert bra att nämna att jag inte är någon fågelbongare alls, och att de flesta läten är obekanta för mig. Bara för att klargöra.
Försökte lokalisera varifrån ljudet kom, och där uppe ovanför oss, på en gren, satt en brun och vitspräcklig fågel, vars läte var av gnällande sort. Svor för mig själv att mitt andra objektiv blivit hemma, och insåg att jag inte får ordentliga bilder om inte jag kommer lite närmare. Då får jag syn på en katt, som också har fågeln i fokus, och som tydligt är på jakt efter fågelstek. Den hoppade upp i trädet och kom ganska nära fågeln, men sedan tog fågeln till flykt.
Nötkråka

Detta visade sig vara bättre för mig, eftersom jag på detta vis fick bättre bilder av den. Det var en evig konsert av denna fågel, som jag tror är en nötkråka, och några skator. De var tydligen oense om saker och ting. Den spräckliga fågeln hade tydligen olika läten, för då den ”käftades” med skatorna lät den mer som en kråka eller trast. Nu kära läsare får ni mer än gärna rätta mig om jag är på fel fågel, och även angående dess läten. För jag gissar bara.


Catintree
Katten smög omkring runt detta scenario, med hopp om att ännu få sig en munsbit. Men så blev inte fallet, katten tröttnade och gav sig iväg, och min son tröttnade också. Så efter en stund inser jag att denna naturupplevelse är förbi för denna gång.

Men jag är tacksam att jag kommit ett steg närmare min önskan, och dessutom att detta händer i en liten pytte skogsplätt just ovanför vårt hus.

Sköna Söndag

Vi var på promenad i vår lilla favoritskog ovanför vårt hus med familjen idag. Vilket härligt väder att strosa omkring och titta och förundras över olika djurspår i snön. Till och med solen kikade fram.

IMG_2011-2

IMG_2068

IMG_2079

IMG_2060-2

IMG_2065Syrenen är lite virrig, den tror helt klart att det är vår.Syrenen på vår gård är tydligen lite virrig med sina grenar fulla i knopp i januari.

Ingen fotomodell precis

I allmänhet trivs jag bättre bakom kameran än framför, men då vi i lördags var hos våra bekanta bad jag min sambo också knäppa lite bilder på mig. För allt som oftast fastnar jag inte på bild eftersom det för det mesta är jag som fotograferar.
Men grejen är den att jag ju inte kan vara ordentlig på någon bild. I sista sekund så måste jag ändå fjanta till det.
Så var så goda, här är några smakprov på hur det kan se ut då jag blir fotad.

IMG_2040.JPG

IMG_2038.JPG

IMG_2041.JPG

IMG_2039-0.JPG

IMG_2037.JPG
De mest normala bilderna på mig är väl de två sista ovan.
Dessutom tog vi ännu en group selfie tillsammans med girlsen!

IMG_2042.JPG

Kvällsbus photoshoot

Barnen var på busigt humör vid kvällsmålet. De ville att jag skulle ta bilder på dem medan de åt. Så jag tog kameran fram, och här är några bilder från kvällens photoshoot. Barnen blev bara slöare och slöare för varje kameraklick.

IMG_1867.JPG

IMG_1866.JPG

IMG_1864.JPG

IMG_1865.JPG

IMG_1868.JPG

Hav av ljus – bilder

På dagen var vi på promenad med familjen till gravgården för att tända ljus på min fammos och faffas grav, och min moffas grav. Då fanns det redan ganska många ljus som brann.
Vi planerade sedan med familjen att åka tillbaka och titta på alla ljusen då det börjat skymma. Och visst var det vackert. Man kunde ha strosat omkring där hur länge som helst.
Hann dessvärre inte ta så många bilder innan det började det regna. Barnen blev också lite rastlösa och det blev kallt. Men några bilder blev det ändå.

IMG_1849-0.JPG

IMG_1848-0.JPG

IMG_1847.JPG

Lyxkvällsmål: Rabarberkräm & Scones

image

 

image

image

image

Ikväll lyxade vi till det lite vid kvällsmålet. Kokade en rabarberkräm som vi åt med en klick vispgrädde. Dessutom bakade jag scones. Hade tänkt baka redan imorse, men då vi hade mjölken slut så lämnade jag det tills ikväll istället.

Jag tog Annas kakbok till hjälp, som så många gånger förr. Kan rekommendera den kakboken, där finns mycket användbara recept på både det ena och det andra.

Till 16 bitar scones, dvs 4 stora scones behövs:

7 dl vetemjöl

1 tsk salt

3 tsk bakpulver

100g mjukt margarin

3 dl mjölk

Alla de torra ingredienserna blandas med det mjuka margarinet ( med fingertopparna), och sedan blandas mjölken snabbt i med en trägaffel. Degen delas sedan i fyra delar, och varje del görs till en rund boll. Platta lite till varje boll ( lönar sig att mjöla både bakbord och händer) och lägg på plåt. Det ryms två scones per plåt. Skåra dem korsvis med en mjölad kniv, på så vis ör det lättare att bryta dem till bitar.

Grädda dem i mitten av ugnen i 250 grader, i 10-11 min. Serveras nygräddade.

Mums!