Influensavaccin?

  
Jag har aldrig tagit influensavaccin. Har tyckt att jag inte behöver, eftersom ingen av oss är i riskgruppen och för att influensa inte funnits någonsin i vår familj. Ja, eller till förra vintern då. 

Sällan har jag feber, (läs:aldrig) och har jag så räcker det med 37 grader för att få mig däckad. Ifjol fick jag däremot en släng av virus eller influensa, där hela jag värkte och hade över 39 graders temp. Jag klarade knappt av att ta mig ur sängen, och dessutom var barnen också sjuka, så det var ett rent helvete att ta sig igenom dagen. 

Barnen blev bättre och de tog hand om mig istället för vice versa. Jag var sjuk i två veckor, för även om febern sjönk, var jag så svag att jag inte kunde vara upprätt utan att det snurrad i huvudet. Det var hemskt. 

Efter den här upplevelsen har jag börjat tänka om vad gäller influensavaccin. För detta vill jag inte ha igen. 

På mitt jobb har jag möjlighet att få vaccinet då jag jobbar med åldringar, och i år har jag faktiskt för första gången tänkt ta det. Faktum är att jag redan idag var på väg att vaccinera mig, men det föll på att min hud var röd och hettade efter min ljusbehandling, så sjukskötaren vågade inte ge vaccinet åt mig. Så nu är det nytt försök på tisdag. 

Hur är det med er, har ni för vana att ta influensavaccinet? Vilka tankar har ni om det?

Tack!

  
Alltså tack alla ljuvliga människor för alla peppande och fina ord angående mitt blogginlägg om mina före och efter-bilder jag skrev för ett par dagar sedan. Det betyder så mycket för mig att någon orkar heja på, och det gör också att motivationen växer sig ännu större. Har kommit en bit på väg på min viktresa, men än är jag inte färdig. Så all motivation behövs. 

Det som också gör mig glad är hur många som hittat till min blogg de senaste dagarna! Wohoo! Ni är bäst!

Har fått lite tips om vad ni är intresserade av att läsa mer om, så håller på att filar på lite nya blogginlägg som bäst, så håll utkik! 

Andra tips tas förstås också med öppna armar emot, vad vill ni läsa mer om? Bring it on!

  

Vad äter jag då?

Då jag började med LCHF kändes det nästan som att synda, då man fick äta så mycket gott. Jag är t.ex. en riktig såsmänniska, så att dylika saker är ”tillåtna” , förutsatt att den inte innehåller gluten eller mycket kolhydrater , är ju en lottovinst för mig.

LCHF står ju för Low Carb High Fat. Man behöver inte räkna och mäta och fundera på hur mycket man får i sig. Bara man håller koll på att äta tillräckligt med fett, har ett lågt kolhydrat-intag och äter då man är hungrig tills man är passligt mätt.
Smör är jag inte rädd för, och att få sätta grädde i kaffe är rena lyxvaran för mig. Och hur gott allting blir med grädde och smör!
Vet jag att jag ätit tillräckligt med fett, så vet jag också att jag håller mig mätt. Se, det till och med rimmade, haha. Nej men allvarligt, sällan har jag hållits så här länge mätt mellan måltiderna, och att jag inte behöver småäta hela tiden är fantastiskt!

Undviker också alla underjordiska rotsaker, inklusive potatis. Kör ganska liberal LCHF, så i vissa tillfällen väljer jag kanske nån rotsak istället för potatis, om det är de ända alternativen. Men mycket sällan. Dessutom har jag fått nya kompisar i t.ex. grönkål, blomkål och broccoli. Att t.ex  smörsteka grönkål med lite vitlök och ha det som tillbehör är suveränt gott! Rekommenderas även personer som inte följer LCHF.
Eftersom jag inte äter vetemjöl har jag också sagt hej då till all pasta, och likaså till ris.

Jag

Frukter äter jag också mer sällan nuförtiden. För mig är det som naturens godis, dvs något man inte äter varje dag. Ovanjordiska grönsaker får jag däremot frossa i!
En sak som jag vet att personer som följer strikt LCHF kanske skulle se rött på är hapankorppu, eller på svenska surskorpa eller finncrisp. Det är väl det enda jag kan säga att jag äter nästan dagligen, en på morgonen och ibland en på kvällen, med mycket smör och ost på. Den innehåller inte så mycket kolhydrater, ca 4 per skiva. Hittills har jag ju gått ner i vikt, men då den dagen kommer då jag märker att vågen eller klädstorlekarna står stilla, då vet jag att jag får minska på det också.

Jag brukar också göra fröknäcke, på färdig fröblandning man får köpa i mataffären. Det är så praktiskt och tar inte lång tid, och är dessutom supergott! Passar jättebra med morgonkaffet, t.ex.
Bröd sådär överlag har jag inte saknat så mycket, eftersom jag egentligen aldrig varit en brödmänniska. Min sambo däremot, som också börjat med LCHF kanske två veckor senare än min start, har haft svårare att lämna brödet.

Bakalchf2

Baka matbröd med LCHF-boken fick jag i födelsedagspresent för ett par veckor sedan. Har inte ännu hunnit testa några recept, men då jag bläddrat i den har jag hittat mycket som ser gott ut. Så får återkomma då jag bakat något ur den!

Man kan ju förstås också baka sött bröd som LCHF, men det gör jag enbart vid speciella tillfällen. Har inte haft ett behov av att ha en massa sött i knutarna. Får jag ett sötsug kan jag ta mig en ostskiva med smör på, eller två bitar mörkchoklad (över 70%). Är det på kvällen sötsuget kommer kan det också hjälpa med att gå och lägga sig, haha.

Ägg hör också till min vardag. I alla dess former. För tillfället har jag en kokt-ägg-period. Med majonnäs på. Mums!

Detta är i stora drag hur min kost ser ut idag. Några frågor på det? 😉

Hårbottenproblem

Nu kanske ni redan börjar bli trötta på att läsa om min allergi här på bloggen? Om svaret är ja, vänligen sluta läsa här

Nu är det nämligen så, att då jag redan tänkte att allergin inte längre kunde bli värre, har jag nu fått konstatera att det bara var dumt tänkt av mig. 

Nu har nämligen en ny kroppsdel fått sig en törn av utslag, nämligen mitt hårbotten. Det är torrt, kliar och känns rent ut sagt för jävligt. Det bara snöar kring mig av allt torrt fnosk, och jag håller snart på att bli galen. Jag har aldrig haft problem med mitt hårbotten förr, aldrig! Men det tycks ju inte vara en orsak till att besparas ifrån det för det. Psoriasis tror nån, atopiskt hudexem säger en annan, och kontaktallergi tror en tredje. Jag vill bara få ett slut på det hela. 

På måndag ringer hudläkaren (äntligen) åt mig, och jag hoppas hen har god tid, för det samtalet kommer inte vara kortfattat. Om jag inte snart får någon hjälp mot denna allergi blir jag galen. 

Bilden har egentligen inget med inlägget att göra, utan det är en bild som min dotter har färglagt åt mig här om dagen. Inlägg utan bilder är rätt tråkiga, tycker jag.

  
 

Då kläderna blir passliga

Fortsättningsvis har jag inte nämvärt noterat vikten på vågen, om jag ändå ibland ställer mig på den. Idag morgon vägde jag mig t.ex, för att få jämföra vikten sedan jag senast skrev om att jag köpt en ny våg, dvs för ca 2 veckor sedan.  Glad fick jag bli, då vågen visade -2kg

Som jag tidigare skrev tog jag aldrig startvikten, synd nog, men uppskattar att jag kanske nu efter nästan 5 veckor skakat av mig ca 4-5kg. Plusminus. 

Men som sagt, jag ska inte haka mig fast vid vikten nu. Istället får jag glädja mig över att jag i veckan igen fått märka att två par (för små och spända) byxor som väntat i skåpet plötsligt går på mig igen! Hurra!

Jag tror att jag mentalt startade denna process (omedvetet) under min semester, då jag städade hela garderoben och tömde bort alla kläder som var (allt)för små. Har haft svårt att göra mig av med kläder som ”krympt” eftersom jag alltid tänkt att jag inte kommer att vara tjock för evigt. But who am I kidding, klart jag vill köpa nya fräscha kläder då jag väl gått ner i vikt. 

Nu ser jag istället fram emot att få tömma skåpen igen, på för stora kläder. Det känns mer inbjudande än att plocka bort för små kläder. 

Sambon har också börjat äta LCHF, och även om han började några veckor senare än jag, märks redan nu en skillnad på honom. Magen har blivit mindre, och ansiktet smalare. Så det går åt rätt håll!

Bara jag ännu kunde bli av med all min allergi så skulle jag vara mer än nöjd. 

  

Hur går det för mig?

Nu är jag på min tredje vecka av LCHF, och tänkte göra en liten mellanrapport hur det har gått för mig. 

Har jag hållit mig till kosten?

Ja. Jag har hållit mig till kosten, och är faktiskt ganska förvånad hur lätt det gått. Trodde först att jag kommer att få det svårt på jobbet, då det där kan finnas sådant som frestar. Men det har inte varit ett dugg svårt. Ifall maten varit sådan som inte passar mig, t.ex. någon pastarätt, har jag haft mat med hemifrån. Efterrätter är lätta att skippa, så de medför inga problem heller. 

  
Detta var min frukost idag; äggröra med créme fraiche, citronpeppar, salt samt några miniplommontomater. Kaffe på det och ett stort glas vatten. 

Har min allergi blivit bättre?

Vad gäller min allergi kan jag säga att mina händer är bättre, om än det kan uppträda utslag och sprickor nu som då. Får nog oberoende smörja in händerna flera ggr om dagen ännu, så helt bra är det inte, men bättre. Mycket har förstås med hur mycket vatten jag utsätter mina händer för.

 Det som lite gör mig ledesn är mina utslag jag har på andra delar av kroppen. Förhoppningsvis får jag dem också i sjack ännu. 

Har jag gått ned i vikt?

Nu har jag svårt att avgöra i kilon vad som hänt med min kropp under dessa veckor. Orsaken är att jag inte från början ägt en våg. Eller rättare sagt var vår våg sönder, så ingen startvikt har därför dokumenterats. Men, vad jag kan avgöra är hur mina kläder sitter på mig för tillfället. Mina byxor är plötsligt inte trånga längre, utan snarare på lösare sidan. Testade på skoj en skjorta med knappar jag inte på sistone kunnat använda då den varit så spänd – hör och häpna, den var passlig nu! Känner också att min mage blivit mindre, främst i midjan och partiet under bröstet. Jag har börjat få former igen, jag är inte en enda degklump längre. 

Så något har ju hänt, helt tydligt. Och det ger mig extra energi och motivation!

Vad göra vid sötsug?

Jag gillar att jag inte konstant är hungrig, utan håller mig mätt mellan de olika måltiderna. Inget specifikt sötsug har jag heller haft. Om ett sötsug mot förmodan kommer, har jag ett vapen i bakfickan – ostskiva med smör och t.ex. gurka. Dvs Pålägg Utan Macka. Det stillar suget garanterat. 

Förövrigt är jag mer energisk, sover bättre och mår bättre överlag. Känner mig inte lika plufsig och svullen, och trött som tidigare. Övervikt har jag ju en massa ännu, but I’m working on it. 

Läser också ganska mycket om LCHF, tips och diskussionstrådar. Det får mig att orka hålla motivationen uppe. 

Dessutom skaffade jag mig igår en ny våg, så nu kan jag följa med vikten bättre. Höll visserligen på att dö då jag såg resultatet på vågen, men det är en annan historia…

LCHF

Som ni kanske minns så skrev jag tidigare om mina allergier och att jag tänkte prova på att lämna vetemjölet bort från kosten, bara för att kolla om det har någon inverkan på min hälsa. Inlägget hittar ni här

Ganska snabbt efter det beslutet, bestämde jag mig att ännu gå ett steg längre, och börja med LCHF-kost. 

Har för 2-3år sedan provat smått på det, men gjorde det inte helhjärtat då, vilket förstås inte var så smart då det väl begav sig. Men av någon anledning har jag fått en ny puff i rätt riktning och känner mig mer taggad än förr. 

Jag visste att om jag ska genomföra detta så behöver jag nån form av stöd. Förutom familj, vänner och arbetskompisar (som förresten stöttat mig super!) så bestämde jag mig för att bli medlem hos Kostdoktorn.se. Har hittills beställt på nyhetsbrev därifrån i säkert tre år, så steget var inte så stort. Som bäst är jag medlem på prov i 30 dagar, därefter får jag bestämma mig om jag vill fortsätta och börja betala medlemsavgift eller inte. 

Hittills har jag haft mycket nytta, så tror det lutar mot att fortsätta. 

  
Vad jag vill med denna diet, eller kanske rättare sagt livsstil är att jag skulle bli friskare, vad beträffar mina allergier, och förstås att få bort min övervikt. Jag är trött på att vara trött, på att känna att inga kläder går på, på att man vrider i sig en massa skit rent ut sagt. 

Jag hoppas att denna goda drive fortsätter i samma stil som nu. Har du erfarenhet av LCHF, eller varför inte några tips och råd på vägen – var inte blyg med att dela med dig! Tar med öppna armar emot. 

Och den som blir intresserad av LCHF – kika in på kostdoktorn.se! Även som ickemedlem kan man ta del av vissa tips och råd. 

Peppa mig gärna, det kan behövas. 😉
Och för den som undrar är detta INTE ett sponsorerat inlägg. 

Att (över)leva med allergi

Ända sedan barnsben har jag haft allergier. Utslag och exem i knäveck, armveck, fingrar, mage, rygg, bröst. Nickelallergi av jeansknappar. Jag minns hur min mamma la nagellack över knappens insida, samt sydde lappar för den, så den inte var i direktkontakt med min hud. Det sades att jag var allergisk för citrusfrukter och choklad. Pricktestet däremot visade inga större avvikelser.

I början av tonåren hade jag problem med brösten. De kliade och var såriga. Varje kväll då jag skulle klä av mig min topp (innan jag började använda bh), hade såren vätskat så att toppen fastnat fast. Det var en ond cirkel. Detta är något inte många visste / vet om, eftersom det var ett väldigt känsligt ämne då.

Min allergi har gått lite i berg och dalbanor. Nickel vet jag fortfarande att jag är känslig för. Ibland har jag inte haft utslag alls, och ibland blommar de upp igen som från ingenstans. Ibland även i ansiktet. Nu på äldre dagar har de torra vintrarna i kombination med vatten gjort att mina fingar spruckit upp på knogsidan, och kliat. Men till sommaren har det alltid blivit bättre.

  
För tillfället känns det nästan som i tonåren igen. Den här sommaren har av någon orsak varit ganska utmanande kan man säga. Mina händer har aldrig varit i sämre skick. Jag har vattenblåsor på fingrarna och handflatorna, som kliar så man hade lust att slita händerna av sig. De har sedan utvecklats till öppna sår. Brösten kliar, jag har utslag på knän och lår. Kontaktexem säger läkaren. De som har kontaktexem vet av vad det förekommer säger läkaren. Min teori är väl vatten då.

Jag har nu tre gånger gått till läkare på under tre månader, i hopp om att få en remiss till hudläkare. Hem har jag kommit med tre olika kortisonkrämer, samt 1kg bassalva. 

Jag använder bomullshandskar och plasthandskar då jag duschar och då jag diskar. Oftast även då jag hanterar livsmedel. Jag sover med bomullshandskar på, samt ett lager med kortisonsalva. Att jag kunde hålla pauserna med kortisonsalvorna i ex antal veckor efter ex antal veckors användning kan jag bara skratta åt. Det skulle inte komma på fråga.

 Jag använder bassalva som tvål. Jag tar antihistaminer en, ibland två, gånger om dagen. För då klådan är som värst, kan man inte låta bli att skrapa, för det är så olidligt.

Har även märkt att hantering av textilier försämrar mina händer. Så borde säkert använda handskar då jag hanterar dem också. Problemet med handskarna är dock, att händerna inte håller sig heltorra i dem heller. I duschen läcker det genom skaftet ned, och annars svettas händerna i dem.

För tillfället är jag några dagar sjukledig, för mina händer var i så dåligt skick som aldrig förr. Det är andra gången jag är sjukledig denna sommar, och jag funderar finns det alls något slut på detta? Jag kunde lägga in en bild här hur de ser ut, men det vill jag bespara mina läsare ifrån. Because it ain’t pretty.

Men det är ju inte bara den fysiska biten som är jobbig. Jag tror att alla de som lever men nån sorts allergi vet hur det kan kännas även psykiskt. Klådan kan få en att bli nästintill galen, men även allt jobb och funderande kan få en att bli stundvis lite nere. Mitt huvud funkar ju, varför inte mina händer? Känslan av otillräcklighet är nästan värst. Den återkommande frasen: Jag måste tyvärr avstå pga mina händer. Man tror att folk tycker att man är lat. Och fast folk ”förstår” kan man ändå ana en underton av irritation på situationen. Tack, detta har jag inte heller beställt. 

Värst är det ändå att vara tvungen att göra sina barn besvikna. Som när vi var på semesterresa och jag inte kunde gå med och simma. Även om de också är förstående, och vet hur mina händer ser ut.

Nu känner jag att jag själv måste prova på något, för att bli bättre. Jag börjar med att lämna vetemjölet. Har hört folk som blivit av med olika symtom då de lämnat vetemjölet bort, och jag kan ju inget annat än testa. Idag är min andra dag vetemjölsfri. Försöker också minimera mitt sockerintag, erftersom jag också förstått att sockret kan vara en stor bov.

Jag skriver inte detta inlägg för att få medlidande, utan snarare för att jag måste få skriva av mig. Jag vet att det finns människor som har det värre än jag, men om jag bara sväljer och sväljer pga den orsaken, exploderar jag snart. Dessutom hoppas jag att någon med liknande erfarenhet kanske kunde ha stöd eller nytta av inlägget, eller kanske tipsa mig om något. 

Någon som känner igen sig? Nu är det bara att slänga in sina bästa tips! 😉