Din telefon är dålig

image

Min dotter har en Nokia-telefon, en helt vanlig standardtelefon som man kan ringa med, och skicka sms med. En sådan som i mitt tycke passar en 8-åring. Inga extra krusiduller, eftersom den är till för en sak; att ringa med. Hon fick den i födelsedagspresent då hon började ettan, för att vi skulle få tag i henne, eller tvärtom, då hon började gå själv till skolan. En säkerhet helt enkelt.

Hennes telefon är blå, och den är hon jättestolt över.

Men det tycker tydligen inte alla hennes jämnåriga. Hon har fått höra att hennes telefon är dålig, och att Nokia bara är dåligt. Att man ska ha Samsung. Med touch-screen och spelmöjligheter.

Och detta får mig att bli lite ledsen. Att man som åttaåring redan lär sig att om man inte har touch-screen, eller kan spela med telefonen så är den dålig.

Vi gjorde ett medvetet val att inte skaffa det dyraste och nyaste då hon blev sju år. Tänker man tillbaka i tiden så fick jag min första telefon då jag var 16. En NMT som vägde som synden. Jag hamnade stå ibland på stolar, eller ligga längs med golvet för att hitta hörbarhet i min lägenhet i Mariehamn, där jag studerade då.

Och fungerade inte min telefon, så ringde mina föräldrar till en telefonkiosk som låg relativt nära mitt hus. Där stod jag utanför och väntade att de skulle ringa till telefonkiosken på bestämd tid.

Men det vet inte dagens barn något om. För har inte telefonen spelfunktioner eller touch-screen så är det en dålig telefon.

Till vår lycka har min dotter skinn på näsan. Hon tar inte vilken sk-t som helst. Men förstås är ju detta inget man vill höra. Klart man blir ledsen. Till sitt försvar har hon sagt tillbaka att hon tycker jättemycket om sin telefon, och att den fungerar hur bra som helst. Och att alla inte ens har möjlighet att äga en telefon.

Hon är klok, min lilla dam.

LCHF-Tacopaj

Igår hade jag lust att lyxa till kvällen lite bara för att det var fredag. Kände att jag ville prova på något nytt i matväg, för lätt blir det att man bara stampar på ställe och äter samma, eller åtminstone liknande, dag ut och dag in.

Började googla och hittade sedan ett recept på en tacopaj på 56kilo.se. Receptet hittar ni här. Tacopaj passar bra till en fredagkväll tycker jag, så körde snabbt till mataffären och handlade ingredienserna.

Tacopaj1
Dottern var ivrigt med och hjälpte med matlagningen; hon knäckte ägg, skar tomat, och gjorde salladen. Hon är en ivrig liten kock, som gärna är med och lagar mat då hon har chans.

Det är alltid lika spännande att få höra vad barnen tycker om maten, då den inte är helt ”vanlig”. Pajbottnet t.ex. var förstås inte ett vanligt pajbotten, utan bestod av ägg och grädde.

Det visade sig att tacopajen blev godkänd av alla i familjen. Och jag håller med, den var supergod!
Vi åt den tillsammans med den goda grönsalladen som dottern gjort. Till och med barnen tog till, så detta recept är något jag definitivt kommer att spara. Den var dessutom väldigt enkel att laga!

Vi hade också en efterrätt, god som synden, mer om det i nästa blogginlägg.

Tacopajen fick godkänt av alla familjemedlemmar.
Tacopajen fick godkänt av alla familjemedlemmar.

Trötta barn och ilskor

Idag slutade jag kl 16 från jobbet, och åkte direkt till eftis och förskola efter dotter och son. Båda var på gott humör, och glada över att de ska få lekkompisar på besök idag. 

Dottern hjälpte mig att tömma diskmaskinen, och sonen lyssnade på musik. 

Men helvetet bröt ut då sonen insåg att han inte kommer att få spela på playstation idag. Vi har försökt undvika att ha dessa arma spel igång dagligen, med den enkla orsaken att sonen kunde sitta i flera timmar, dygnet runt, och spela om han skulle få välja. Hittills tycker jag ändå att riktig lek och vänner alla gånger går förbi alla spel. Förutom kanske sällskapsspel i form av brädspel då. 

Nu har jag ju ingen annan att skylla än mig själv, då jag de senaste dagarna varit lite slapp med att följa våra regler här i huset. Vi hade nämligen ganska bra ordning tidigare att vi lämnar tv-spelande till veckoslut, och har paus på vardagarna. Men nu har det lite spårat ur. 

Idag hade då alltså sonen räknat med att han får spela, medan jag tänkt det motsatta. Och som han blev arg!  Han försökte på alla olika tänkbara sätt få sin vilja igenom. Genom att gråta, hota, skrika och muta. Men denna moder gav inte vika till alla dessa krokodiltårar, utan han fick stå sitt kast denna gång. Men det tog sig en liten timme innan han lugnade ner sig, och denna moders huvud sjunger nu halleluja. 

Tänk att ett ynka tv-spel kan ställa till med en sån scen! Huhhu. Men, hur som helst: det blev 1-0 till mamma!

IMG_2869

Det här med att släppa taget

Tror det är många föräldrar som kan känna att det är svårt att släppa taget på barnen då de växer och blir självständigare. Man tycker att man igår ännu bytte blöja på dem, eller fick se dem ta sina första steg. 

Processen med att barnen blir mer självständiga börjar säkert ganska naturligt då de börjar skolan. Barnen får mer ansvar, och vuxna måste släppa taget lite grann i alla fall. 

Vid den intensiva vardagen med småbarn finns det dagar då man önskar att de växer upp, och blir mer självständiga. Men då den dagen verkligen kommer, blir man nästan lite skraj. 

Varför jag skriver om detta är pga att jag märkt att vår dotter blir allt mer självständig för varje dag, vilket för oss ännu är ett lite främmande begrepp. Kan påpekas att hon alltid varit en person som klarat mycket i tidig ålder. Minns t.ex. att hon inte var gammal då hon började göra frukost åt sig själv och lillebror på veckoslutsmorgnarna. Eller till oss. 

Hon går nu i tvåan, och i och med skolstarten i höst har hon vuxit till sig enormt. Hon är inte t.ex i morgonklubben i skolan längre innan lektionerna börjar, utan stannar hemma tills det är dags att starta iväg till skolan. Hennes telefon påminner henne om när det är dags att klä på sig och starta iväg. Och jag har ringt varje morgon för att kolla att hon kommit iväg, vilket hon alltid gjort. Faktum är att hon kommer bättre iväg då hon själv får sköta det än om man tjatar på henne att göra sig klar. 

Men för ca två veckor sedan sa dottern irriterat i telefonen åt mig en morgon: ”kan vi komma överens om att du inte ringer till mig  på morgnarna, mamma?!”  Åh suck! Min lilla plutt vill inte att mamma ringer längre på morgonen. Helt klart är hon mogen att sköta detta själv,och har koll på att komma iväg till skolan, så det var bara för mig att med lång tänder släppa taget. Men ack detta mammahjärta. 

   
Följande konkreta exempel hände idag. Dottern är med i scouterna, och idag skulle hon på scoutmöte. Hon hade bestämt sig för att ta sig dit på egenhand, med cykel. Denna hönsmamma blev ju direkt orolig och hade svårt att släppa taget. Att ha far i huset på resa och att inte ha någon att konsultera med gjorde ju inte saken enklare. 

Vi bor rätt så centralt, och jag har alltid tänkt i mitt stilla sinne att då barnen blir större kan de ta sig på egenhand till sina hobbyn. Kan nämnas att jag själv vuxit upp i periferin, med 9 km till centrum, och bara det var möjligt åkte jag buss. Förstod aldrig varför föräldrar till mina kompisar som bodde i centrum körde barnen till hobbyn som var på mindre än 2km avstånd. 

Men att den dagen då barnet blivit större var idag, hade jag lite svårt att smälta. Jag kunde ju förstås inte helt och hållet släppa taget idag, lite har väl en hönsmamma att leva upp till. Men vi kom överens om att hon fick ta sparkcykeln dit istället för vanliga cykeln. Hur mycket spänning som helst ska väl inte ett mammahjärta behöva tåla på en och samma dag!  

Och jag vet, detta är ju småpotatis. Men innan man vänjer sig, tar det en liten stund.  Då tonåren är här, kommer jag högst antagligen att klättra på väggarna!

Har ni haft svårt att släppa taget av barnen, då de blivit mer självständiga? När började de röra sig t.ex själva i trafiken, med t.ex cykel? Finns det andra mesar där ute, eller är det bara jag? 

Geocaching

Hela veckoslutet har vi haft gäster och program. Vi avslutade med lite geocaching med familjen ett stenkast från vårt hus, uppe på Finby klint. Där finns utsiktstornet där lottorna under kriget höll utkik efter stridsplan. Barnen tycker alltid det är lika spännande att traska dit upp, och igår blev det lite extra då vi dessutom letade efter geocacher. 

Denna skatt var lite klurig att hitta, så det blev en liten spårning innan Tinja sist och slutligen hittade den. Det var ett tag sedan vi geocachade sist, och det var lika roligt som tidigare. 

Efter att vi hittat vår skatt blev det dags för lite kvällsmålspicknick som vi hade med oss. 

  

Denna gång hade jag inte min kamera med. Istället nöjde jag mig med min ipad där jag också har geocaching applikationen vi använder oss av då vi geocachar.  

  

Picknick vid tornväggen. 

  

Mathéo ville fota den fina utsikten. Denna bild är tagen av honom, med lite sned horisont. 

   

Tinja ville också fota, och hon valde skogen som motiv. 

  

Det var så somrigt och fint igår kväll, solen sken och vi njöt. Prästkragarna blommade så vackert där uppe. 

  
   
 

  
Bilden ovan är tagen av Tinja. 

 

Några sista foton vid husruinen som finns uppe på kullen, innan det sedan var dags att bege sig hemåt. 

  

Om du inte än provat på geocaching så gör det! Med applikationen (t.ex i telefonen eller ipaden) kan man var som helst kolla de närmaste gömmorna, såväl i städer som ute på landet, och förstås också utomlands.  Våra barn gillar detta jättemycket, och det gör även vi vuxna. Ett roligt sätt att röra på sig, lära känna nya ställen samt dess historia, och att få kvalitetstid med sambon, vännen eller familjen. 

Gräsänka

Vet inte hur mycket jag skrivit om min sambos jobb tidigare, men kan så mycket nämna att han jobbar för ett svenskt företag, vilket innebär resor utomlands; mycket till Sverige, men även både inom Europa och Asien. 

Detta betyder ju i sin tur att jag periodvis kan vara ensam hemma med barnen, allt från några dagar till en-två veckor. Detta i sin tur kan ju märkas här också på bloggen, för det är helt enkelt ett faktum att tiden fortare tar slut då man är ensam vuxen i huset i jämförelse med då man är två. 

Vissa fördelar finns det faktiskt att bli ensam hemma med barnen. Man får ett annat system och mer kontroll över tidtabeller, eftersom man får sköta hela rumban själv. Men samtidigt är det nog alltid lika skönt då den andra vuxna kommer hem igen så man får pusta ut ett slag. 

Hatten lyfter jag verkligen för ensamstående  föräldrar – ni gör ett bra, men tufft jobb! 

  

De två sista (!!) veckorna innan skolavslutningen börjar sakta men säkert fyllas på med program. Avslutningar, kalas, picknickar osv fyller kalendern ut i bredden. Samt alla extra utfärder, och andra evenemang som händer i skolan och dagis. För tillfället är jag gräsänka, då min sambo är i Sverige denna gång. Så man får vara extra skärpt att man kommer ihåg allting. Även om det för det mesta ändå är jag som håller reda på (och glömmer) saker och ting

På torsdag ska min lillis, min plutt, bekanta sig med sin nya förskolegrupp! När hände detta?! Min lilla plutt som alltid varit så liten. Kan inte fatta hur tiden går fort. 

Min lilla plutt har också lärt sig en ny sak här om dagen. Men mer om det lite senare. 

Rena rama lyxfrukosten morsdagen till ära

Morsdagen, den kom och gick, och summa summarum blev det en riktigt skön dag.
Dagen började med frukost på sängen – och vilken frukost! Värsta hotellfrukosten. Sonen hade första gången väckt far sin kl 5 på morgonen, för att få göra frukost åt mig. Efter det hade han gått och pickat på sambons rygg varje 15 minuter, haha.
Morsdagsfrukost
Korv, bacon, smörgås med stekt ägg, yoghurt med mysli, juice, kaffe, frukter med getost blev jag bjuden på. Sonen hjälpte till med att äta. ”Mamma, jag smakar lite på det här. Jag tar bara en till, mamma.”

Fina presenter fick jag förstås också. Dottern hade gjort fina vitsippor och blåsippor av återvunnet material, och ett jättefint kort. Texten hade hon själv skrivit på datalektionen i skolan, och den var hon mäkta stolt över. (Och även hennes mor). ❤
Morsdagskort15
Morsdagskort152
Morsdagsvers1
Morsdagsvers2
Sonen gav mig ett tovat hjärta som man kan använda som brosch. Den var så fin, och mammas hjärta smälter. Ett kort fick jag också av honom, med alla strandens skatter.
hjärta

Av sambon fick jag en muminmugg med Morran på, som sonen hade valt ut. Vad månne det är han försöker säga mig?

Dagen fortsatte med lunch hos min mamma, och eftermiddagskaffet drack vi hos min mormor. Med mig hade jag en modifierad banoffee-tårta, som jag faktiskt gjorde för första gången. Den gick åt som smör – kvar blev bara en liten bit, passlig som kvällsmål till min mormor.
(Tänkte göra ett skilt inlägg om tårtan, så håll utkik.)

Morsdagen var i år en riktigt avkopplande dag med nära och kära. Så som jag vill ha det.
På kvällen fick jag ännu ett samtal av min mamma att vi hade haft besök av två älgar i vår strand där vi även har vår stuga. Förstås hade jag redan åkt hem därifrån med min kamera – hade varit roligt att få dem på bild.

Barnfestival och städdag

Veckoslutet har gått i ett huj. Just var det fredag, och nu är det redan söndagkväll.

Igår åkte vi till Åbo för att delta i barnfestivalen Ipanahipat som ordnades i Logomo. Vi och ca 4000 andra besökte detta event, och barnen var nöjda. De fick hoppa i hoppslott, testa på olika cirkusredskap, lyssna på konsert med Mimi och Kuku som är kända från Lilla Tvåan (Pikku Kakkonen), prova på boxning, bowling, friidrott, rita, ja nästan allt mellan himmel och jord. På plats fanns en massa företag som marknadsförde sina produkter, och föreningar och teatrar, musikskolor och så vidare, berättade om deras verksamhet.

Avslutningsvis lyssnade vi på ett band som spelade många låtar från de finska albumen Ipanapa. På de albumen sjunger alltså kända finska artister nyskrivna barnsånger, som även funkar hos vuxna. 😉 våra barn har lyssnat jättemycket på dessa skivor, det är nästan de enda skivorna som har barnlåtar på som de lyssnar på faktiskt.

Från klockan 12 till 17 spenderade vi dagen i Logomo. En massa andra konserter och uppträdanden missade vi, eftersom tiden helt enkelt inte räckte till. Dessutom var det ganska långa köer eftersom där var så mycket folk. En liten paus hade vi också, där vi fick njuta av familjebrunch som fanns i Kitchen-restaurangen i samma byggnad.
Ett lyckat event som hela vår familj var nöjda med.

Videon på barnens favoritlåt från Ipanapa Rap- skivan.

Den här dagen har sedan gått i städandets tecken. Dotten hade absolut ingen lust att städa, vilket hon sällan har, men på nåt vis fick vi henne ändå att bli ivrig. Det hela slutade med att hon både dammsög och tvättade golvet i kökey. Faktum är att hon blev så ivrig att hon ännu erbjöd sig att gå butiken och handla, vilket passade mig bra eftersom det var några saker som fattades här hemma. Efter att hon kom hem hann hon ännu baka en supergod Idiot-kaka till kvällen då vi skulle få besök. Så från att inte vilja göra något blev en hel del gjort i alla fall.

Sonen deltog också i städningen, vilket han oftast gör mer än gärna. Han är totalt motsatsen till sin syster. Han är alltid ivrig på att jobba, som han själv kallar det, och har långt tålamod då det gäller att städa eller fixa.
I somras var hans stora projekt att hjälpa sin mommo med att kärra ved till vedlidret. I timmar kunde han fylla sin lilla skottkärra och skuffa den till vedlidret dit klabbarna skulle lastas. Förra veckan skottade han hela vår gård ensam, och tog det självmant som sitt projekt. Han är en riktig arbetsmyra, vår 5-åring.
Idag städade och dammsög han vårt vardagsrum, hackade is ute på gården, tömde diskmaskinen och vispade grädde till kakan som hans syster bakat.

Båda barnen har fått mycket beröm idag och som lön för mödan fick barnen leka med sina kompisar som kom på besök för några timmar på kvällen.

Det var ganska trötta men lyckliga barn som jag bäddade ner idag kväll. Sonen somnade direkt efter sagan, och dottern var inte heller sen med att dra timmerstockar. 🙂

Hemma igen

För kanske en timme sedan kom vi hem från sambons familj. Vi valde att åka först på kvällen hemåt, dels för att vi ännu skulle få spendera dagen i lugn och ro med alla, och dels för att det är lugnare att åka på kvällen – både på vägen och i bilen.
Sonen somnade inom en halv timmes bilfärd, och dottern orkade vara vaken ca en timme. De har vaknat tidigt varje morgon, som de oftast brukar då vi är där och hälsar på, de har inte ro att sova bort dagen. Det är mycket stohej med 20 personer samlade, varav 10 är barn mellan 2 och 15, så vem som helst blir trött i längden. Men det är så roligt att se hur barnen njuter då alla kusiner får träffas igen, och lika så vuxna för den delen.

Nu ska jag ännu en stund njuta av hemkomsten, med att klämma lite på de fina julklapparna jag fått. (Visar julklapparna i ett senare blogginlägg)

Sedan är det dags för sängen, för imorgon blir det dags att fira julen med min familj.

Avslutar med en bild från gårdagens skrinning. Fler bilder kommer senare.

God natt!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/106/33116138/files/2014/12/img_2138.jpg

DIY-sällskapsspel för hela familjen

Dottern hade gjort ett sällskapsspel i skolan åt pappa till farsdagspresent.

Alla deltagare behöver ett papper och en penna. En tärning behövs också. Spelet går ut på att slå tärning i tur och ordning och att rita roliga figurer med hjälp av en spelplatta.
I tur och ordning kastar man tärningen, och numret på tärningen avgör enligt spelplattan först hurdan huvudform figuren ska ha. Nästa kast visar hurdana öron figuren får, till näst hurdana ögon osv. Till slut då man har ” alla kroppsdelar” på plats har man en skojig figur framför sig. Det roliga är att figurerna alltid blir olika, och att alla i familjen kan vara med.
Vår son på 5år har blivit biten av denna spelfluga, och han och jag har spelat en timme ikväll. Det bästa är ju att det inte finns vinnare eller förlorare i detta spel.
En fin idé till gåva! Spelplattan är laminerad, så den kan användas om och om igen.

IMG_1890.JPG

IMG_1891.JPG

IMG_1884.JPG

IMG_1885.JPG

IMG_1886.JPG

IMG_1887.JPG

IMG_1888.JPG

IMG_1889.JPG

IMG_1892.JPG