Tvättäkta dålig Måndag

Usch vad jag avskyr dålig start på dagen. Idag hade jag en sådan morgon.

På måndagar börjar jag 7.30 på jobbet, då jag de övriga dagarna börjar kl 8. Det innebär, naturligt nog, tidigare start på dagen för att hinna få allting i sin ordning i tid.
Nå, anyways, trögt var det att stiga upp, men lyckades släpa mig strax efter kl 6 ur sängen. Fixade mig och dottern i ordning, och tänkte vid kl 7 att jag måste gå ut för att starta bilen. Hade redan lite på känn att det inte skulle gå vägen, då det varit så kallt ute och jag inte använt bilen under veckoslutet – därför gick jag ut i god tid.
Rätt hade jag, bilen startade inte. Greps av smärre panik, för klockan tickade och minuterna tills jag skulle på jobb blev bara mindre och mindre.

Lyckades släpa upp sambon från sängen, och efter många om och men kom han och hjälpte mig att få igång bilen. Medan han grejade på, lyfte jag upp vindrutetorkarna medan jag skrapade isen från rutorna. Då sambon öppnade motorhuven hörde jag ett brakoch märkte sedan att ena vindrutetorkaren hade gått av! På något underligt vis hade den fastnat i motorhuven.  F-n! Det var droppen på hela eländet.
Usch vilken dålig start på dagen. Allting kändes för stunden hopplöst. Dels pga trötthet, dels pga att jag hade bråttom, och dels för att det är så frustrerande då saker och ting inte fungerar som de ska. Saker man inte rår över.

Bilen startade som tur, och efter att jag kämpat en god stund med fönstren körde jag sist och slutligen bilen, med en vindrutertorkare, till jobb. På jobb var jag sist och slutligen kl 7.35.  Pust.

Tur för mig och bilen att den startade på eftermiddagen då jag skulle åka hem.
Kan det nu inte bara bli sommar nu redan, tack. Trött på denna eländiga kyla, vinter och snö. Blä. Eller så kunde vi kanske skippa måndagarna, det är också ett alternativ.

Hurdan morgon hade du? Förhoppningsvis bättre än min. 🙂

Restaurangfredag

Vad roligt det är att gå på restaurang. Speciellt då man går på en man aldrig ätit på förr och i gott sällskap.

Ja, på fredagen firade min kompis som fyllde år. Vi gick på den mexikanska restaurangen Cantina Azteca, 6 brudar och jag. Det fanns miljoner olika rätter, och jag hade lika svårt som vanligt att bestämma mig. Men till slut blev det tapas till förrätt; halloumiost, cuezo con cactus, och maniokchips, yca con limón. Till varmrätt åt jag Kycklingfajitas, fajita de pollo.
Oj så gott det var! Efterrätten fick bli en Irish coffee – blev så mätt av maten.

Fajitas de pollo - kycklingfajitas
Fajitas de pollo – kycklingfajitas

Efter middagen gick vi till övrevåningen på några jordgubbsmargaritas. Oj så gott det var, fick nästan lite sommarkänsla.

Jordgubbsmargarita
Jordgubbsmargarita

Kvällen avslutade vi på Apollo, där vi både fick se och lyssna på Voice of Finland- artister, bland annat Maya Paakkari och Antti Railio. Bandet för kvällen var Hysteria.

Under kvällens lopp blev vi bara snyggare och snyggare
Under kvällens lopp blev vi bara snyggare och snyggare

Tack för kvällen Ninnu, lite senare idag ses vi igen på kaffekalaset! 🙂 Men innan det ska vi hinna iväg oss en sväng på loppiset med barnartiklar som ordnas idag. Man brukar fynda både det ena och det andra där.

Favoritlåten

Mathéo älskar musik. Då han hör någon låt på radio, blir han blickstilla, lyser upp och ropar efter ett ögonblick hööör mamma!! Och så börjar han trumma med händerna på sina knän, eller på magen och huvudet gungar i takt med musiken. Sjunger gör han också gärna, fast sällan på beställning. På hans favoritlista är det inte många barnsånger, utan sådana låtar om dagligen kommer på radio.
Hans absoluta favorit för tillfället är denna:

 

Utan ljud

Vad jag njuter av tystnaden då man kommer hem efter arbetsdagen. Som idag, då barnen tittade på barnprogram på TV, och jag bara fick sitta för mig själv i köket med kaffekoppen och njuta av inte behöva lyssna på någonting alls. Endast klockans tickande i bakgrunden. Öronen i total vila och bara låta tankarna komma och gå.

Vet inte om det är på grund av att jag blir äldre, eller om det är det faktum att jag jobbar på ett dagis för tillfället med ganska hög ljudnivå under hela dagen som gör att jag känner att jag är mer ljudkänslig än förr. Det är så skönt att ibland inte behöva lyssna på någonting alls.
Som att en varm sommarmorgon avnjuta i lugn och ro frukost på verandan. Där finns bara du och din kaffekopp i solskenet. Små ljud omkring dig, men inget du måste lyssna på. En sval vindpust mot din kind. Fågelsång. Någon fluga som surrar. Prasslandet av tidningen du läser. Men annars helt tyst.

Med tiden ändras man, det kommer man kanske inte ifrån. Alltid är inte förändringen något negativt.
Förr hade jag alltid musik på i bakgrunden hemma, eller åtminstone TV:n. Men efter att jag själv fått barn och jobbat inom dagisvärlden har detta totalt förändrats.
I love tystnad.

Den hjälpsamme sonen och kattsnack

Mathéo är en mycket hjälpsam 2,8 åring – då han vill det. Mitt bland det huvudlösa springandet, kastandet och yrandet döljer sig en mycket hjälpsam och positiv figur. Något han absolut tagit till sitt hjärta och sin uppgift är att ge katterna mat. Gärna flera gånger om dagen. Skulle vi gå med på att ge mat åt katterna varje gång han föreslår det skulle katterna dessvärre bli så trinda så de skulle rulla omkring istället för att gå.
Det är intressant, för dottern har aldrig på samma vis lagt märke till våra katter. Hon älskar djur, och är väldigt mån om dem, men ändå är det där med att ge mat till dem inte så intressant. Det där att släta och leka med dem är mera hennes grej.

Och det gäller ju att hålla tungan rätt i mun då man ska gå med maten till katternas matplats.
Däremellan han är snäll och duktig med att ge mat till katterna, skrämmer han livet ur dem med att föra fula ljud, springa efter dem och fräsa till dem. De stackars katterna får väl snart hjärtslag av detta, få se hur länge deras arma 10-åriga hjärtan klarar av detta. Speciellt den ena katten, Ulla, är väldigt skraj av sig (har alltid varit det) och är livrädd för barnen. Hipp hurraa för katterna förresten som fyllde 10 år den 8.3. Och som tröst får man väl tänka att barnen också växer och får mer vett och etikett i huvudet. Som tur har vi ett stort hus katterna kan gömma sig i om de så vill det, och nu börjar vi dessutom gå mot varmare tider vilken också leder till att katterna trivs bättre ute.

Ulla förresten är litet av en ingenjör. Hon har länge och väl öppnat dörrar fast de är helt stängda, hoppar upp och hänger på handtaget tills dörren öppnar sig. Källardörren är ett regelbundet offer. Fast katten egentligen inte har något att skaffa där nere, och inte heller trivs där, måste hon helt enkelt öppna – just because she can.

Ytterdörren har hon också försökt sig på, men aldrig lyckats få opp. Enda tills igår då så att säga. Hörde hur det var någon som försökte ta sig in (vilket kan vara ganska skrämmande ljud, speciellt sent på kvällen då man är ensam hemma). Aldrig tidigare har katten faktiskt lyckats få upp dörren utifrån, men igår efter några försök, fick Ulla dörren upp och spatserade nöjt in. Jag kände nästan att hon visade tungan åt mig för att jag inte öppnat dörren direkt, och för att hon fått fixa det själv.

Katten på bilden är min mammas katt August, som barnen också ivrigt leker med varje gång vi hälsar på. Intresset för våra katter blev stort efter att de fått träffa August då den var unge. Innan det hade barnen knappt lagt märke till våra egna katter.

 

Sjungande barn skippar svåra arbetslöshetskassor

Det här med ansökningar till arbetslöshetskassor är inte det lättaste. Det verkar nästan som om blanketterna på flit är gjorda komplicerade för att man ska ge upp och kasta handduken i golvet och strunta i att fylla i dem. Dessutom hatar jag ja och nej frågor. Jag blir alltid lika osäker på om man ska svara ja eller nej så att det blir rätt.
En fråga jag blev riktigt osäker på lyder: ”En ole ollut työssä ennen työttömyyttä.”
Jag HAR varit i arbete innan arbetslösheten, ska jag då svara ”nej” ? Åh jag blir galen.
Dessutom finns inte denna ansökning på svenska, eftersom fackförbundet jag är med i har begränsat med svensk service. Faktiskt lite dåligt tycker jag.

Nu tänker jag strunta i detta för stunden och istället göra något roligt. Min sambo som är finskspråkig får tolka dessa frågor åt mig ikväll istället. 😉

Barnen har börjat visa intresse för vår studio vi har i källaren. Dottern har varit med far sin och bandat in då hon sjungit, så nu har vi bland annat ”blinka lilla stjärna där” och ”björnen sover” på band.
Och det här med att sjunga är annars också på tapeten i huset. Istället för godnatt-saga igår kväll sjöng sonen och jag i en sångbok, om och om igen. Det är roligt att lyssna på honom då han sjunger, för han gör det ganska sällan och nästan aldrig på beställning.
Han sjöng bland annat ”Små grodorna, små grodorna, di luktar inga gott”.
Haha, försök hålla sig för skratt där sen.
Dottern har också visat intresse för piano, så hon kan nu spela tre låtar på piano, och till och med sjunga tillika. Jag är nog imponerad, för hade inte trott att en fyra-åring kan göra det. Dessutom har hon överraskat mig med sin sångröst, för tidigare har hon sjungit ganska bredvid noten, medan hon nu, helt plötsligt, sjunger hur fint och rätt som helst.

Mamma är stolt, eftersom speciellt sången står mitt hjärta nära.

 

 

Hello Africa Tell Me How You Doing

Har idag börjat afrikansk dans, på medborgarinstitutet. Vad skönt det var att igen börja göra något fysiskt, efter en låååång paus. Undrar bara hur vigulant och rörlig jag är imorgon.. Fötterna var iaf ovana att dansa barfota, plattfot som man är dessutom, men säkert vänjer man sig med det också efter ett tag.
Vi har också hunnit ha besök av bästa vännen A med familj, så det har varit full rulle med 4 barn i huset, 2 x 2 åringar och 2 x 4 åringar. Min dotter har klagat över hur mycket hon saknat sin bästis E (min gudson) de senaste dagarna, så denna träff kom verkligen lägligt.

Min blogg börjar se bara tråkigare och tråkigare ut då jag inte får in några bilder här, men bara jag får en egen dator ska jag nog lägga in bilder igen! Med dessa traktorer till datorer kan man bara glömma allt som har med bilder att göra, så jag får vara glad att jag ens kan få någon text nedplitad här. 😉
Jag kan inte ens lyssna på något med denna dator, för även om man lägger på full volym så hörs ingenting. I love gamla datorer.

Morgondagen är fullspäckad av program, bland annat öronkontroll för min dotter och läkarkontroll för min egen del också. Ska se vad läkaren säger om mina polyper som bor i min näsa, blir det operation eller inte. Ouff!

Nu hör jag hur sängen ropar mitt namn, så måste gå!

//BB

Om snarkande katter

Satt i allsköns ro och drack kaffe, läste tidningen då jag plötsligt hörde ett märkligt ljud. Stannade upp i mitt kaffedrickande och försökte lokalisera ljudet. Lät som ett lite lätt visslande ljud, som kunde komma från batterien i köket. Men fick mig ett gott skratt då jag märkte att det bara var katten som snarkade!

Vi hade tidigare en katt, Pelle, som ofta snarkade. På så vis är det inte helt obekant att katter kan snarka, men detta var definitivt första gången jag hörde Myy snarka. Det har väl varit en tungt natt då hon sov så djupt. 😉

Titta förresten så fina bordsdekorationer jag fått hem efter festen. Nu har jag två stycken som pryder vårt matbord i köket. De är ganska långa dekorationer, så det är bra att ha ett långt matbord så de får plats. De användes till vår fest som hade temat tex-mex, därav dessa inslag av chilin/paprikor och granna färger. Fint tycker jag!

Nu måste jag tempa tjejen, jag hoppas att hon är feberfri så vi kan gå ut i det vackra höstvädret. Efter ett veckoslut inomhus skulle verkligen lite frisk luft behövas!