Cyklande Dramaqueen

Enda sedan vi kom hem från butiksresan började dottern ropa, gråta, skrika, böna och be om att få cykla, och efter att ha lyssnat på detta ”gnäll” under hela middagen lovade jag komma med henne ut en sväng. Man märker att hon igen haft paus över vintern, för hon var ganska rostig. Men efter ett tag började det gå bättre och bättre. Visserligen var jag tvungen att påminna henne konstant om att se på vägen, hålla sig på sidan av vägen och att bromsa. Men så där överlag gick det riktigt bra.

Stackars lilla Mathéo ville också cykla då vi kommit in. Han hade själv klätt på sig mössa och tossor och bad om att få gå ut och cykla han med. Lilla söta vän.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s