Den hjälpsamme sonen och kattsnack

Mathéo är en mycket hjälpsam 2,8 åring – då han vill det. Mitt bland det huvudlösa springandet, kastandet och yrandet döljer sig en mycket hjälpsam och positiv figur. Något han absolut tagit till sitt hjärta och sin uppgift är att ge katterna mat. Gärna flera gånger om dagen. Skulle vi gå med på att ge mat åt katterna varje gång han föreslår det skulle katterna dessvärre bli så trinda så de skulle rulla omkring istället för att gå.
Det är intressant, för dottern har aldrig på samma vis lagt märke till våra katter. Hon älskar djur, och är väldigt mån om dem, men ändå är det där med att ge mat till dem inte så intressant. Det där att släta och leka med dem är mera hennes grej.

Och det gäller ju att hålla tungan rätt i mun då man ska gå med maten till katternas matplats.
Däremellan han är snäll och duktig med att ge mat till katterna, skrämmer han livet ur dem med att föra fula ljud, springa efter dem och fräsa till dem. De stackars katterna får väl snart hjärtslag av detta, få se hur länge deras arma 10-åriga hjärtan klarar av detta. Speciellt den ena katten, Ulla, är väldigt skraj av sig (har alltid varit det) och är livrädd för barnen. Hipp hurraa för katterna förresten som fyllde 10 år den 8.3. Och som tröst får man väl tänka att barnen också växer och får mer vett och etikett i huvudet. Som tur har vi ett stort hus katterna kan gömma sig i om de så vill det, och nu börjar vi dessutom gå mot varmare tider vilken också leder till att katterna trivs bättre ute.

Ulla förresten är litet av en ingenjör. Hon har länge och väl öppnat dörrar fast de är helt stängda, hoppar upp och hänger på handtaget tills dörren öppnar sig. Källardörren är ett regelbundet offer. Fast katten egentligen inte har något att skaffa där nere, och inte heller trivs där, måste hon helt enkelt öppna – just because she can.

Ytterdörren har hon också försökt sig på, men aldrig lyckats få opp. Enda tills igår då så att säga. Hörde hur det var någon som försökte ta sig in (vilket kan vara ganska skrämmande ljud, speciellt sent på kvällen då man är ensam hemma). Aldrig tidigare har katten faktiskt lyckats få upp dörren utifrån, men igår efter några försök, fick Ulla dörren upp och spatserade nöjt in. Jag kände nästan att hon visade tungan åt mig för att jag inte öppnat dörren direkt, och för att hon fått fixa det själv.

Katten på bilden är min mammas katt August, som barnen också ivrigt leker med varje gång vi hälsar på. Intresset för våra katter blev stort efter att de fått träffa August då den var unge. Innan det hade barnen knappt lagt märke till våra egna katter.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s