”Titta, titta jag har ett sår…”

”..Titta titta jag har ett sår. Det kom blod till och med, det gjorde det, det får du nog sätta plåster på. ”
Den barnvisan brukar vi sjunga här hemma med barnen.

Och det här med blod, det har jag fått känna av idag iaf. Var på läkarkontroll till öronpolikliniken för att kolla upp de misstänkta polyperna i bihålan. Levde alltså i den tron att läkaren skulle ställa mig några frågor, känna och trycka på mina kinder, och fundera lite, och till slut säga tack och hej på återseende. Det jag inte hade tänkt var att de verkligen skulle göra något fysiskt åt mig och mina stackars polyper, eller kystor eller vilkendera de nu sen är. Det vet man inte så noga, men någon bor i mina bihålor iaf som inte skall bo där.

Plötsligt började läkaren tala om att spola bihålor och emlasalvor och nålar och skölja ur och jag greps av panik. Detta hade jag verkligen inte beställt.

Sagt och gjort, emlasalvan gick i ett huj ner i min bihåla och då jag såg den nästan 10 cm:s nålen tänkte jag dö. Och för att inte gå mer in i detaljer här, eftersom man kan och har all rätt i världen att vara känslig för sådana saker, kan jag bara berätta för er att: FY FAN! Det obehagligaste jag någonsin varit med om, nästan iaf. UJ UJ UJ!

Att jag sedan skulle ta bussen hem med en blödande näsa i minus tolv grader gjorde saken inte bättre. För att inte tala om mötet jag skulle närvara på två timmar efter ingreppet. Med blödande näsa. Läkaren stoppade upp mig med bomull i näsan medan hon berättade att denna blödning eller vätska kan sippra ut från näsan hela dagen. Sköterskan i sin tur paketerade en påse med lite extra bomull i ”ifall att det behövs”. Jo man tackar.

Jag har aldrig haft näsblod förr, men detta var ju nästan skrattretande. Kände mig som en slagsbult där jag stod med händerna fulla av blodiga papper och väntade på bussen. Emellanåt kikade jag i en minispegel hur jag såg ut för att inte skrämma livet ur vanliga människor med mitt blodiga ansikte mitt på ljusan dag.

Men som de flesta sagorna slutar även denna saga lyckligt. Näsan slutade tacksamt nog blöda ca 20 minuter innan mötet, så jag behövde inte sitta där med mina blodslarvor och skämmas. Nu känns näsan snuvig, men intalar mig själv att detta bara är sviter av dagens obehagliga ingrepp.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s